En hel del bilder har låg kvalitet pga att de är tagna genom bilfönstret under färd!

Mitt på dagen svänger vi mot Alicante. In i en smal by och uppför en smal och jobbig backe. Vacxkra gatlyktor och mycket smal och dålig väg. GPS har faktiskt lett oss hit. Kanske detta var gamla vägen till Alicante? Vi hamnar på en gammal fabriksparkering som dessutom lutar baköver. Handbromsen måste lossas och bilen rullar  neråt ett 100-tal meter till en plan yta. Nu ser vi vägar hit och dit. Plötsligt är den nya vägen på vänster sida. Broar kommer tätt. En är 4,95 meter hög. Hjärtat klappar till. Jag tror att Frankrike var rondellernas land, och Spanien är broarnas land.

*Måndag 2 november.

Brage vaknade tidigt i morse av att det åskade. Nu är det lugnt och stilla och regnet har upphört. Han sätter sig ute och kokar gröt till frukost.

Medan vi stod och hängde tvätten till tork, kom ett jämnårigt par förbi, stannade och frågade på engelska om det var vi som ägde husbilen. Jo det var det ju. Men vad kul, dom hade själva en precis likadan. Fick dom komma in och titta? Jo men visst. Och så lärde vi känna detta trevliga par från England, nära Cambridge. Mick och Linda, ett pensionerat f.d. lärarpar som nu under 5 veckor åkte runt i Spanien. Det var mycket lättsamma och pratade  och skämtade. Mick och Brage jämförde bilarna. Vad har du för motor - en -3- liters? Jag har en 4 - liters. Hur stora däck och fälgar har du? Jag har 16 tum. Det har jag oxå. Har du vinterdäck? Nej, men jag har snökedjor till mina. Snökedjor? Javisst, ifall vi ska upp i bergen så här års! Har du stödben? - Det har jag. Nej men jag har hört om det hemma i England och jag har sökt under min bil, men inte upptäckt några stödben. Men du har väl stödben så klart? Jo det har jag - kom får du se. Många skratt och många fler liknande skämt. Fordonen är av samma årsmodell - 2011. Men förstås - Du har ratten på höger sida! " You got the point noow! Vi blev sittande ett par timmar tills det mörknat och vi glömde bort tvätten. Den kvällen somnade vi med ett gott skratt.

*Tisdag 3 november.

Vi satte oss på cyklarna och så bar det av nerför backarna, in mot centrum. Hittade biblioteket, ett sjukhus, busstationen och en stor och blå saluhall. Men allra först köpte Brage nya solglasögon, för nu behöver jag mina egna själv! Att laga de gamla solglasögonen, alltså sätta in ett nytt glas kostade med neutralt glas 14 E, med polariserande glas (som är det som föll bort) 32 E och att köpa ett helt nytt glasögonpar kostar även det 32 E.

Brage köpte nya glasögon (=300:- billigare än i Sverige) Vi tog oss en första sangria på ett cafe. Gott-gott!

Vi hade sett att framåt kvällen skulle fotbollsmatchen mellan Real Madrid och Paris Saint Germain sändas, alltså med Zlatan. På en Sport-Bar i närheten. Men först lite mat i magen. På en restaurang beställde vi paella. Inte riktigt lika god som jag minns från England, men vi blev mätta. Jag åt dock inte de små vita bläckfiskarna - de såg för läskiga ut med alla sina små armar. Till efterrätt tog vi kaffe Asiatica som är toppengott. Allt kostade 24 Euro, alltså cirka 240 sv kr. Kaffe Asiatica är en specialitet just här kring trakten av Mazarron. I botten på ett glas, stort som en kaffekopp slår man kondenserad varm mjölk, 2 cm upp i glaset. På det likör och så svart kaffe, helst espresso och så vitt mjölkskum. Det ska alltid ligga tre hela kaffebönor högst upp tillsammans med en liten apelsin- eller limezest.

Vi bad om WiFi och fick en jättelång kod: MHy458rTy297hy23RGhk276na. Det var nästan omöjligt att skriva in den rätt. Det brukar oftast bara vara 3-4 bokstäver följt av lika många siffror.

Nu är det Sport-cafeet som gäller!

Absolut att det var ett svenskt par som satt där snett framför oss- som var från Pite eller Lule. Både Brage och jag kände starkt att vi sett dem förut. De såg så nordiska ut och kläder med blåvita ränder. De tittade aldrig åt vårt håll. Men de hörde säkert våra röster. Det var svårt att låta bli att titta på dem och jag tyckte att jag hade mannens namn på tungan ett par gånger. Matchen slutade 1- 0 till Real Madrid. Zlatan hade flera chanser att göra mål.

Vi cyklade hem i mörkret. Jag var mycket rädd för jag såg inte vad jag cyklade på för väg.Det var becksvart. Brage hade bara ett vitt lyse fram och jag hade bara en blinkande röd lampa bak. Äckligt vid möte av bilar. Jag var rädd att cykla omkull och gick uppför alla uppförsbackar. Syrsorna spelade jättehögt. Inga gatlysen upp till campingen, svart som i en kolsäck men ljummet väder. Kom dock lyckligt hem, klockan var kring halv tolv på natten. Jag lade mig och lyssnade på LGW Persson. Nästan hela CD 8 lyssnade jag på men somnade ändå inte. Tänkte på de två från Pite eller Lule - vem var dom?

*Onsdag 4 november.

Vi har bjudit hit Nick och Linda på sen frukost innan de ska åka vidare idag. Dukade frukostbordet, sprang och köpte frasigt, nybakat bröd och nya fräscha clementiner som hade gröna blad kvar. Såg trevligt ut på fatet när jag sköljt dem och satte dem på bordet. N+L kom strax efter 9 och vi hade en mycket trevlig frukost. Brage hade ju utlovat nyheter på BBC eftersom deras TV inte fungerade. Men vi pratade istället. Vi enades om att träffas igen. Absolut! när vi besöker G nästa gång i England.

Jag skulle ha cykellysen till min cykel, sådana som drivs av vanliga batterier. Brage gick in i cykelaffären och frågade om det fanns någon lättviktscykel med växlar. Jag stod kvar ute på gatan och vaktade våra olåsta cyklar. Den lille cykelförsäljaren hade en fin cykel i aluminium tog ut den på gatan. Vi skulle få den för ett bra pris och vi skulle få 50 E (500:-) för min svenska röda Skeppshult. Men jag hade inte ens funderat på att byta. Brage sa att det att det skulle vara mycket lättare för mig att cykla på en växelcykel. Och att det var handbroms. Samt att priset var jättebra. Jag skulle bara pröva den den här på parkeringsplatsen. Första känslan var hemsk. Kändes som att jag skulle välta. Och styret hade dubbelfattning. När jag bromsade med fötterna hände inget och det kändes jättehemskt att inte ha kontroll på vad cykeln hade för sig. Hur skulle detta gå? ”Det är inte så svårt när du får upp farten”. Men det är ju det jag inte vill - vill bara cykla sakta. Jag lät mig dock övertalas.

Cykelhandlaren monterade både lysena  och cykelkorgen gratis. Men cykelkorgen hamnade mycket fel. Pga styrets utformning, dubbelsrtyre, så lutar korgen så mycket framåt att den hotar tippa ut innehället. Det blev inte så bra. Cykelhandlaren var en liten karl i 45-års åldern, rolig och humorisrisk.Han pratade realativt bra engelska.Han frågade hur gammal min svenska cykel var, hade aldrig sett en liknande cykel som min röda Skeppshultare Jag sa att det var ett mycket fint svenskt märke och att den var från cirka 1982. Nej, den var ju faktiskt från mitten av 1970.talet för jag köpte den begagnad. Han kunde inte fatta det. Och med fotbroms! Den cykeln hörde hemma på något museum, tyckte han. Jag skildes från min gamla Skeppshultare med att ta en mssa bilder av den och ett styng i hjärtat av att ha svikit en kär gammal vän.

Ja, så då blev det affär. Och vi promenerade därifrån ledandes min nya cykel, för jag kände att det var för osäkert att cykla där det var ensådan livlig biltrafik. På landsbygden cyklar jag på ettans växel uppför backarna, men gick i varje nerförsbacke eftersom det går för fort. .  

*Torsdag 5 november. Idag ska vi cykla ner till Puerto och därifrån  ta bussen till Mazarron. Men i första backen ner från Torres camping går min cykel allt fortare. Brage cyklar långt före mig. Det går fortare och fortare. Stora vägen närmar sig snabbt och jag försöker bromsa med fötterna men det går inte. Panik, panik. Cykeln rusar bara iväg med mig ut på stora vägen som turligt nog är ganska bred precis i korsningen. En svag röst inom mig ropar att handbromsa. Måste släppa övre handtaget och greppa handbromsen på det undre handtaget. Svänger samtidigt i en stor sväng åt vänster och lyckas hålla mig kvar på asfaltvägen utan att fara rakt ut i gruset bland bruna vassa buskar och stenar. Inte heller någon bil kom. Hjärtat slår och jag fattar inte att jag fortfarande står på båda benen. Hur gick det till egentligen? Brage har stannat och tittar bakåt mot mig. Han började ropa åt mig att jag måste ju handbromsa! Och att jag måste se mig för! Tänk om det hade kommit en bil! I fortsättningen stålsätter jag mig att gå i nerförbackarna och cyklar bara uppför och på släta backen.

Vi låste båda cyklarna med de 2 bastanta lås som vi köpte i England i våras, runt en gatlykta. Både ett blocklås och en armerad kedja.

Kliver upp i bussen som är mycket hög fram. Betalningen görs till chauffören som sitter lågt ner på andra sidan där fram. Han har en fristående plastlåda med flera fack där han förvarar sina pengar helt öppet. Det kostade 1.20E alltså 10:-/person. Resan tar cirka 10 minuter till Mazarron. Promenerar upp genom stan på delvis marmorbelagda trottoarer. Här är det säkert halt när det regnar! Ganska snart stöter vi på en secondhand affär. Hittar faktiskt 2 st fina gräddvita långgardiner. Genombrutet vävt mönster som en bård längst ner. Kostade 4 Euro. Ska bli till nya fina gardiner i husbilen. Strosar runt lite. I en park med sju gamla farbröder på en ljugarbänk, blir vi sittande en god stund och svalkar oss i hettan

Det var några gubbar som höll på vid ett bygge längre upp på berget. Brage gick dit för att fråga var museet med utgrävningarna låg. Han hade informationshäftet med sig. Jag satte mig i skuggan och väntade. Gubben han först mötte tog boken och synade den noga. Han tittade ner i boken så nära som att han var närsynt. Skakade på huvudet och mumlade. Nej han visste inte av något sånt museum. Vi gick vidare och letade men hittade inget. Vi gick ner genom gamla stan. Då upptäckte vi att museeut ligger inte i Mazarron utan i Puerto de M! Inte underligt att gubben inte kände igen sig på bilderna!

Vi satte oss där på serveringen på torget och beställde 2 jättegoda sallader och sardiner, medan vi väntade på att postkontoret skulle arbeta bort den långa kön som var där. När jag till slut kom in på posten var det en ensam kassörska som jobbade. En man satt i andra kassan, men gjorde inget för att hjälpa den stackars kassörskan. Han satt bara och fyllde i papper. Kunderna var irriterade och klagade sinsemellan. En del skakade på huvudet, gav upp och gick därifrån. Några hade massor av ärenden att uträtta och det tog en evinnerlig tid. En tjej kom in med säkert 300 brev, som alla skulle frankeras av kassörskan! Men hon la det inte heller åt sidan för att göra det senare, nej hon fortsatte ensam att frankera och sedan expediera allt och alla. I tur och ordning. Jag tänkte göra det enkelt för mig och köpa massor av frimärken på en gång och en hel del kuvert För att ha användning för dem bla till jul. När jag sa att jag skulle ha 35 enkla kuvert och 35 frimärken för Europa såg expediten förvånat och frågande på mig. 35 frimärken? Jaa, 35 frimärken.

Lagade pannkakor av det engelska mjölet som var kvar (fullkornsmjöl), spanska bruna ägg, fel mjölk (den kondenserade). Bytte helt bort det engelska saltet mot svenskt och stekte i svenskt flytande margarin. Men dom blev inte särskilt goda eller bra. Dom gick äta men inte mer. Till dem hade vi jordgubbs - och svart vinbärssylt.

*Fredag 6 nov.

Ska tvätta sängkläder idag. Men tvätten blev full av ludd och trådar i alla möjliga färger, så jag fick borsta av lakanen och örngotten när dom torkat och sedan skaka dem hårt så luddet blåste iväg. Det blir väl så här när många människor tvättar i maskiner de inte själva äger. Brage gick för att se om boule-gänget hade samlats ännu. Kom tillbaka efter en stund. Nej ingen var där. De brukar annars träffas varje dag kl 15.00.

Börjar skriva dagbok och Brage går ut en sväng. Försöker skicka mina mail men det går inte. 10 minuters fritt e-mail funkar, men sedan går det inte logga in igen. Jag har fått en WiFi-biljett med fyra siffror. Den sista siffran är handskriven, ska vara en ”nia” enligt receptionisten. Jag går till killen som sitter i receptionen, men han kan inget om datorer!? Slår bara ut med händerna och hänvisar till i morgon. Ganska besviken går jag tillbaka till husbilen. På TV visar man en tyskdubbad dokumentär om bergsbestigning i Anderna. Ett par tyskar eller österrikare som på 70-talet klättrade där och det handlar även om filmaren som dokumenterade allt.

*Lördagmorgon 7 nov.

Jag kan bara inte cykla mer - blev verkligen rädd häromdagen. Så vi promenerar ner till tätorten och det tar drygt 45 minuter. Varmt redan nu. Kom ner strax efter 12. Gick runt lite. Tog en kaffe. Gick i hamnen och såg båtar.

Vi knatade upp på berget, där en Jesusstaty står högst där uppe. Vi tog oss dit genom vindlande gränder och backar. Det fanns många katter överallt. Alla mycket skygga.

På kvällen gick vi till den berömda restaurangen (där två engelska äldre damer skulle charmera gästerna) för att äta en riktigt god middag. Vi fick:

1: Blandad sallad = gott.

2: Tillplattad friterad kyckling med pommes frites och ketchup?! = nja det gick äta. Men var inte någon höjdare, och vitt bröd till, bara som det var.

3: Caffelatte - gott.

5: Konjak till Brage + choklad-jordgubbslikör i frostat glas till mig – ja det var gott. Serverades utan att vi beställt det.

Allt kostade strax under 200 svenska kronor.

Vi gick hem hand i hand under fullmånens sken.

Någon ringer frenetiskt varje dag på våra mobiltelefoner. Numret går ej spåra.Vem är det? Vad vill dom oss i Spanien?Så intensivt?

*Söndagsmorgon 8 nov.

Klippte av mina gamla jeans vid knät- skönt med korta shorts i värmen. På väg till söndagsmarknaden. Massor med folk. Massor med stånd. Det går 4 parallella gator inne på marknaden där man säljer grönsaker, frukt, korvar, skinkor, kläde, skor  och lite elektronikr, leksaker samt husgeråd. Marknaden öppnar 10.00. Vid 14-tiden började försäljarna packa ner. Det är ännu varmare nu men oxå molnigt och stora svarta finmaskiga plastnät hade satts upp som tak över de flesta stånd till skydd mot hettan.

En slaktare som bara stod och skar skinka för hand. Alla grönsaker lade vi ryggsäcken. Vi gick för att söka en taxi på en liten gata. Taxibilen stod där men ingen chaufför syntes till och ingen stans att ringa. Ändå var en skylt uppsatt vid sidan om fordonet med texten”TAXI”. Vi väntade och väntade i värmen. Gick till hamnen och bad en servitris ringa efter taxi. Hon hänvisade oss åter till den lilla taxigatan.

Just när vi passerade en kiosk som sålde frozen yoghurt tilltalade en engelsman Brage. Han hade på sig sin grå T-shirt med HCR-märket (Hard Rock Cafe) och texten Beijing under. ”Har du varit där?” frågade engelsmannen. Vi stannade och pratade med honom och hans fru. Det visade sig att han samlar oxå på HCR-tröjor. ”Har du verkligen varit i Beijing?” De erbjöd sig att skjutsa hem oss till Torres camping. De skulle ändå den vägen, för de bodde en bit in bland bergen i en liten by på 10-12 hus. När jag satte mig i baksätet i deras trånga bil spräckte jag jeansen i grenen. Det blev en ganska stor reva. Vi tackade så mycket och för skjutsen och jag fick stå alldeles stilla så det inte syntes hur stor revan var.

Men Brage - vilken flax vi hade! Sa jag när vi klättrat in i husbilen och jag visade min byxbak. Nu kom jag ihåg att jag hade kastat de avklippta byxbenen i sopkorgen och att Brage kastat soporna i morse. Fanns dom kvar? Jag gick och letade i första soptunnan men ingen av de soppåsarna var våra. En mycket större sopcontainer stod nere mot infarten till. Om jag har tur kanske dom inte har tömt dessa sopor i dag, för det är ju söndag idag.

.

Fyra containrar fulla med sopor, men väl paketerade i plastpåsar. Våra sopor låg i en liten ljusblå påse. Jag började med att kasta sopor från container nr 3 tillden nästan tomma containern nr 4. Därefter kastade jag soporna från container 2 till nr 3. Jag hade tagit med mig en liten träpinne som låg strax utanför grinden. Precis när jag kom till halva denna container låg den lilla ljusblå plastpåsen där med texten ”Havregryn” som lyste genom platsen. Stack hål på påsen men träpinnenoch drog fram de avklippta jeansbenen. Under hela tiden bad jag att ingen skulle komma förbi och se vad jag gjorde. Ingen kom heller, varken promenerande, cyklande eller i bil. I höger hand hade jag byxbenen i en hopknölad klump och med vänster hand och mina tänder lyckades jag få igång mobilen så jag kunde fota den stora fårhjord som gick nere i dalen och vallades av en medelålders man, stödjande sig på sin vandrarstav, tillsammans med en brunlurvig hund. Mannens kommentarer och visslingar till sin hund hördes tydligt. Det knastrade och knäppte där fårflocken drog fram och betade av de torra knastriga halvmeter höga buskarna. Några av fåren hade en liten pingla eller bjällra runt halsen som pinglade. Det var säkert 200 - 300 djur.

Hittade alltså påsen med de avklippta benen. Genom den ljusblå plastpåsen såg jag alltså ordet ”Havregryn”. Svenska havregryn hjälpte mig i en nödsituation! Jag tvättade byxbenen och duschade själv. Nu kan jag laga mina enda par jeans.

*Måndag 9 nov.

I Puerto d Mazarron finns en stor kinesisk affär med massor av varor. Jag vägrar att färdas den där vägen någon fler gång. Det var nämligen så att i lördags promenerade vi  ner dit. Vi var på hemväg, alltså neråt 4,5 km och hem uppåt 4,5 km. Vägen var ganska kurvig, så vi brukade snedda i kurvorna. Vi sprang över vägen flera gånger för att få innerkurva så att vi tjänade några 10-tal metrar till på hemvägen. Jag skulle just kliva över den decimeterhöga asfaltkanten och springa över, men snubblade och föll raklång ut i gatan, framstupa. Fick skrapsår på båda knäna, och ena handen, axeln fick sig en rejäl smäll (med ett blåmärke över hela överarmen i tre veckors tid) och två naglar revs upp. Och nu sitter jag här även med en fläskläpp och skrapsår på högra kinden. Inte behöver jag nåt Botox inte. Jag fixar min Kalle-Anka-mun själv.

Nej, jag stannade hemma och skrev större dalen av dagen och skrev på boken om kvinnorna i Rosvik. Nyttjade 10- min- fritt på datorn. Hann bara se vilka som mailat innan tiden tog slut. På klvällen såg vi BBC-news om IS och Syrienflyktingarna. Det går inte fatta att sådan grymhet kan finnas.

I morgon ska vi ta bussen till Bolnuevo, för att se hur den campingen ser ut och komma närmare vattnet och stranden.

.

*Tisdag 10 november. Till Camping Bolnuevo 3-4 km bort tog det bara 10 minuter med bussen och kostade 1,15 Euro. Där visste vi att en familj, Nl och Kl, som vi kände från Piteå skulle finnas. Dom hade anlänt för 2 dagar sedan. En prunkande trädgård med massor av blommor i olika färger mötte vid campingens entré.

Det är en ganska stor camping och det finns ett 140-tal svenskar här. Mycket fint och ligger närmare stranden och närmare till stan.

Efter en stunds information och en del frågor bestämde vi oss att boka plats här (vi känner oss så ensamma uppe på berget). Vi bestämde oss att flytta i morgon förmiddag. N och K visade oss runt och så gick vi alla fyra ut och åt tapas.

Sista gången går vi nu upp för alla backarna och börjar plock ihop våra grejor. Fria 10 minuter på mail gick bra. Men sedan blev jag utkastad efter 5 min på båda biljetterna jag löste i går. Gick absolut inte logga in igen.

*Onsdag 11 november. Går till receptionen och frågar om de två WiFi-biljetterna som inte funkade i går kväll. Får återkomma om en timma när hon har ringt till Barcelonas huvudkontor. Medan jag väntade på min tur att få prata med receptionisten observerade jag två fågelburar högt uppe på en bokhylla. I var och en av burarna satt en liten undulat, men de var inte färggranna som vi förväntar oss. Utan gråbruna som en gråsparv med en gul fläck under hakan. Och mycket mindre i storlek. Men de sjöng och kvittrade fantastiskt. Synd bara att de satt i så trånga burar. De kunde knappt flaxa med vingarna, utan bara hoppa från en sittpinne till den andra. Burarna å andra sidan var väldigt snirkliga och fina trådburar. En var rosa och den andra vit med konstnärligt utformade utskjutande tak. Man hade tänkt mer på burarna än på de levande varelserna som skulle bo i dem. Svaret från Barcelona var:”Det är så att bergen tar emot och systemet med internet är inte fullt utbyggt. Det kan ha varit något fel på linjen, eller tappat kontakten av annan orsak, eller varit underhåll just då”. Jag får mina pengar tillbaka eftersom jag bara kunnat använda 5 minuter på varje och att jag blev utkastad, det kunde dom i Barcelona se på en display där.

Vid lunchtid lämnar vi Torres och kör mot Bolnuevo. GPS inställd och den står troligen fortfarande på ”icke betalväg”, så den ledde oss på små grusvägar som knappt var gångstigar, mellan enorma växthus, uppför en backe ut på den asfalterade genomfartsgatan.

Körde in på området som välkomnade oss med växtlighet och blommor. Alldeles fantastiskt vackert. Vi fick plats nr 109. Som numret på postlådan hemma! Parkerad och satt klossar under hjulen för att komma i riktigt horisontalläge. Men senare visade det sig att det blev inte alls bra. Det lutade som när man går inne i ett flygande flygplan. Från förarplatsen bort till toaletten får man kämpa på i uppförslut.

Sätter ut trädgårdsbord och stolar. Tar oss te och en ostmacka.

 En vacker katt med grå-svart-brun randig teckning sitter under bordet och tittar upp på oss med stora vackra ögon. Brage kastade ner en liten ostbit och jag slog mjölk på ett litet plastfat. Den drack begärligt och jag fyllde på åt katten ytterligare tre gånger innan den satte sig och slickade sig om nosen. Flera dagar kom den ständigt tillbaka när vi skulle äta. Men vi gav den aldrig mera någon mat. Vi fick veta att detta är vilda katter som inte ska matas. 

N berättade att de vuxna katterna tillhör campingen eftersom man vill att de ska hålla bort råttor och möss. Och de som äger campingen sätter varje dag ut mat och vatten till katterna på strategiska ställen. Men turisterna gör tyvärr så att dom börjar mata katterna och börjar betrakta dem och behandla dem som att de vore ”deras” katt, som då blir fast vid husvagnarna och söker upp dem för att få en munsbit här och en munsbit där. Den dagen turisten åker hem, mister katterna sin försörjare och sitter där och jamar och förstår inte varför de blivit övergivna. Så mata katterna ska man aldrig göra.

* Torsdag 12 november.

Vi sov så länge att det blev för sent med morgonpromenad. Vaknade 8.15! Vi äter frukost inne pga katten ligger härutanför under bordet (och kom att göra så flera dagar framöver). Katten låg kvar ganska länge och försökte nog vänta ut oss.

Vi har bestämt att stanna här i Bolnuevo till över jul. ”Då kan jag bada i havet på julafton ” sa G när vi ringde till henne 

Receptionen gav oss adressen hit om någon vill skicka brev eller post till oss. Brage stack iväg en tur på cykeln. Jag gick till stranden med en stol och kameran och ett kollegieblock och en penna för att skriva lite. Grinden ner till stranden stod öppen och gav mig en sinnebild till min författarvärld! Men det blåser lite kyligt.Tar på tröjan igen. Där jag sitter på stranden är det svårt att skriva. Stoppar ner blocket i korgen och kollar isället folk på stranden.

*Lördag 14 november.

En bit bort på sandstranden satt en fiskare vid en båt och lagade sina nät. Fiskaren pratade bara spanska, men vi uppfattade ändå att han hade 2 kollegor ute på havet som skulle komma i land med fisk. När vi kom hem åt vi löksoppa med ostsmörgås. Men nu är osten slut! Tänk vad bra att A i Örebro visade den fina affären med de billiga ostarna! 

Jag har tid hos frissan Jane i dag. Jag är sista kunden för dagen och denna vecka. Frissan är mycket trevlig. Hon blir förvånad över att jag inte varit till frissa på över 33 år. Och när jag säger att jag själv klippt av det långa håret med kökssaxen för tre veckor sedan, baxnar hon. Hon har aldrig hört talas om en sådan brutal hårklippning! Hon klipper enkelt, lugnt och metodiskt och jämnar till lite här och där. Frågar vad min egentliga grundfärg är. Och visar även att jag har vit färg kvar i håret! Ända sedan i våras när jag målade på köksön - den ljusa grå färgen den satt ännu kvar på några strån! Fortfarande, efter så många tvättar!!

*Söndag 15 november.

Pukor och trumpeter! Vi väcktes starax före 8 av en musikorkester som marscherade förbi här i närheten. Eftersom frissan igår hade sagt att Spanien är Spanien och säger men 10 så kan det lika gärna var 11, så rusade vi upp och ville inte missa något. Klädde oss i en hast och gick fort mot receptionen och ut på gatan upp mot kyrkan. Men allt var låst. Vi såg några personer som stod eller sakta gick på måfå i korsningen och gatan nedanför kyrkan. Längre bort fanns ett stånd där det var uförsäljning av något ätbart.

Det var chorros, frityrkokta deglängder, (liknande deg som till munkar och anisbröd) . De färdigfriterade ringarna klipptes upp till 20 centimeter långa bitar. Lades i en pappersstrut och strösocker ströddes på. Cirka 10 st bitar per strut. Till det serverades ljus chokladsås i en plstmugg. Det hade bildats en kö rarmför kiosken så jag sparang hem efter pengar.När jag återkom stod Brage under ett träd och mumsade. Han hade sett att det serverades gratis. Jag ställde mig oxå i kön och upptäckte att detta var ju "chorros", som jag en gång ätit i Spanien för nästan 40 år sedan. Då tyckte jag det var äckligt. De flottiga degbitarna i det härskna flottyrfettet och den vämjeliga tjocka chokladen. Nu var det faktiskt gott.

Allt mer folk kom och grindarna öppnades till kyrkan. Därinne stod Jungfrun "Virgen de Milagro" på en ställning. Den lilla orkestern fanns på plats, radio och tv var där med reportrar och filmkameror. Det blev alldeles fullpackat med folk utanför kyrkan och kyrkklockorna började ringa. Tidigare hade det med jämna mellanrum hörts knallskott cirka 1 gång var 20 minut. En äldre man ställde sig ansikte mot ansikte med jungfrun och började sjunga solo. En enkel men vemodig melodi och massor av verser. Publiken svarade med att sjunga hans sista mening och så samma refräng i varje vers. Ung som gammal sjöng.Vissa verser mot slutet måste ha innehållit skämt eller roliga antydningar för då skrattade publiken till och blev glada.Här fanns även småbarn med så små att de låg i barnvagn. Detta var tydligen en familjeangelägenhet.

Så lyfte man upp hela ställningen som Jungfrun i sin blå klänning med guldbroderier stod på och bar henne ut ur kyrkan. På kyrktrappan stannar man och det är här sången sker. Efter ett otal verser och hurrarop lyfter man upp henne på sina axlar och börjar gå ner för trapporna och ut på gatan. Man vaggar fram och tillbaka ner längs gatan och vid pinglet från en liten klocka stannar man och byter bärare under cirka 5 sekunder.

Många av familjherna är klädda i blå skjortor och har en speciellt designad halsduk runt halsen. Alla med jungfruns emblem i guld. Bärarna har naturligtvis dessa kläder på sig. 

Poliser ute och bevakar och följebilar kör före och efter. Folket följer uppför en lång backe, nerför nästa backe, ut ur bebyggt område ut på landet och ända ut på en större väg. Där vände Brage och jag. Men folket följer henne till fots ända till Mazarron där hon ska vara en hel vecka till kommande söndag. Folk har barnvagnar, det går skolklasser i olika skoltröjor, man har hundar med sig. Längst bak kommer hästar med ryttare och hästar som drar olika sorters vagnar. När prosessinen stannar upp i en backe får en del av dessa hästar (dessa hästar är mindre än hästar hos oss) svårt att dra igång det tunga lasset med passagerare i vagnarna. De kämpar på för att komma igång. En del av dem får rejäla piskrapp.

Usch!

Ända sedan allt började i morse har en man skjutit knallskott med jämna mellanrum. Han går hela tiden i täten. Det han skjuter med är som ett träkors i vänster hand, där ena vingen har ett rör. I det röret sätter han en pinne som på toppen har en laddning med tändhatt. Med cigarett-tändare tänder han på. Och så visslar pinnen uppi luften och smäller av som ett knallskott. 

På eftermiddagen går vi till Bluescafee´t. Ska visst vara livemusik där med ett engelskt blues-rock-band. Vi går dit med K och N från Piteå. 

Det var genomgående bra musik. En 4 manna orkester med trummis, basist och en fenomenal gitarrist och så sångaren och presentartörren. Eftersom det hänt så tragiska saker i Paris där många människor dödats, spelade orkestern ”Parisienne Walkways” av Gary Moore. Otroligt vackert.

Vi sa hej då till K och N, gick hem och såg BBC news en stund. Det handlade mest om Paris terroristerna. Det är svårt att fatta att det kan finnas så mycket ondska som får människor att begå sådana här handlingar. Över 130 döda och 40 mycket allvarligt skadade. Därutöver alla som blir handikappade för livet på annat sätt och alla anhöriga som drabbas. Vilket vanvett!

I receptionen proklamerades tidigare i dag en tyst minut för Frankrike. På BBC visar man manifestationer och människor i sorg. Experter uttalar sig om konsekvenserna av de 6 attentaten. Franska polisen måste bli effektivare, internet måste utvecklas och bli effektivare, gränskontroller måste skärpas, skärpta passkontroller införas, obligatorisk kontroll av ALLT bagage. Men ffa måste alla världens regeringar ta tag i problemen med ISIS och terrorismen. Så säger man. Vilken framtid väntar oss med ännu mer kontroller och övervakning?

Strax innan jag går och lägger mig skymtar jag två kattungar som hoppar och leker här ute i mörkret.

*Måndag 16 november.

De två kattungarna kommer fram till oss när vi äter frukost, för Brage kastade en ostbit på marken. De halvvuxna djuren satt och tittade på oss med sina stora ögon. Men dom vill inte att man tar i dem. De blir skvätträdda och hoppar iväg. Belgaren som de bor hos är ute och jag frågar på stapplande tyska om dem. Jo, första veckan i oktober hittades kattungarna av en engelsman. Små och försvarslösa. Ingen mamma - troligen överkörd. Han kom med dem till belgaren, som skulle stanna längre på campingen. Belgaren tog hand om dem. De överlevde på kattmat och vatten och sov i en låda med mjuka handukar under bilen. Belgaren och hans fru är noga med matning och skötsel. De ska stå kvar till i januari och han säger att ”då är dom stora och kan klara sig själva”. Men jag tänker: Oj så tragiskt när husse och matte plötsligt försvinner. Tragiskt för kattungarna.

Stranden är cirkas 30 meter bred, från vattnet upp till där strandpromenaden tar vid. Nybyggda och renoverade låga hus ligger på andra sidan om promenaden. Husen har sina terasser och balkonger mot havssidan. Promenaden är belagd med olika sorters gatsten i vackra mönster och bredder. Palmer med jämna mellanrum. Små sittbänkar gjorda av massiva granitblock. Många personer är ute på morgonpromenad. Ofta med sina små hundar och man lär känna igen människorna och hälsar snart på alla. På en altan/terass alldeles i början sitter punktligt en man och röker en krokig pipa - snugga. Han är 60-65 år, inte så lång och är lite rund om magen där han sitter. Han har två små hundar där på altanen och sitter själv i ena hörnet med benen i kors upp på en lägre pall. Vi hälsar på honom ”Good Morning” och han hälsar till baka ”Good Morning”. På hans grind står det Watson. En av alla busiga hundar här på campingen kommer från Finland och heter Molly.

Det var jätteroligt att prata med M, Ch och prinsessan A och oxå kul att få mail från flera av er. Till A och N i Örebro ropar vi nu: ”Osten e slut”. Kul att få kontakt med våran egen dotter när väl tekniken och linjerna funkar. R-M i Arjeplog, va kul att du skrev! Liksom K och E och K hemma i Rosvik, ni som sköter om allt hemma! A-L och L i Härnösand, hoppas vi oxå få höra mer av liksom K i Bodö! M. W i Piteå, G o L Tullinge tack för det ni mailade. Så har vi våra jorden-runt-resenärer P och Bj - alltid så spännande att läsa vad ni upplever! Och H i Norrtälje: vi förstår känslan på bensinmacken, men numera har vi på 2 strategiska ställen etiketter i bilen med översättning på flera språk. Diesel på spanska heter Gasoleo. Bensin heter Gasolina!

Livet på en sån här camping gör att man träffar folk från många olika länder. Någon enstaka är enstöring, men 99,9 % är trevliga och pratsamma, och nyfikna på vem man är. Och vi är lika nyfikna på dem. Och ni vet ju hur Brage är. Han slår sig i slang med finländare lika väl som belgare och tyskar, även om han varken kan finska, flamländska eller tyska. Men alla verkar förstå varann och det skrattas mycket. De som är svåratst att få kontakt med är fransmännen. Men man säger ändå Bon Jour eller Bon Appetit på de rätta ställena, när man möts.

Här finns ett 70-tal svenska ekipage (husbilar) så det blir väl omkring 150 svenska personer, relativt pigga pensionärer. Så det finns mycket hitflyttad kunskap i diverse genrer så som gamla rörmokare, gamla teletekniker, elektriker, bilmekaniker, dataingenjörer osv osv. Flera av dem som står här för kanske 5-6^:e gången har genom åren blivit små experter på att leva the compact living. De har dragit kablar och ledningar, tillverkat egna diskanläggningar, egna små kök, egna uteplatser. Man har fixat kopplingar (dock enligt regler och förordningar) och uttag för allt möjligt. Kul att kolla in när man är ute på promenad. Vissa som bott här nere flera år har riktiga trämöbler som sekretär och byråer inne i sina förtält. Pricken över i är alla blommor och helst en blågul flagga som vajar på lyktstolpen bredvid.

Men till och med JAG har köpt 5 röda ( vad annars) pelargoner och ställt vid kanten av ”vår tomt”. Tänk vilka förutfattade meningar jag haft om alla som bott så här på Pite havsbad. Det skulle jag aldrig i världen göra - bo så där - nej nej,nej. Nu bor jag själv så! 

Brage var ute och cyklade o kollade lite i affärer. Jag tog datorn och gick till cafeét för att skicka mail. Dålig, mycket dålig inlogg. Fick till slut byta kod. Halva batteriet var då urladdat. Både en tjej och en engelsktalande kille hjälpte mig: blev ingen kontakt.

Det finns en grå papegoja i en bur på campingens reception. Den pratar om man tilltalar den på spanska men Brage med sin pitebondska fick inget gehör fast han försökte länge prata med gojan. Gojan bara blinkade och vred och vände på huvdet. Brage gav upp och cyklade hem. 

*Tisdag 17 november. Kattungarna kommer fram till oss vid frukost och tigger mat. De tittar på oss med stora ögon och lägger sina söta huvuden på sned. Vi ger dem inget. Så fort man försöker ta i dem backar de eller skvätter iväg. Den ene kröp in under min långa vita kjol och lekte med fållen som snuddade mot mattan. De är ju så söta och oförstående. Belgaren säger att i januari (när han åker hem) är dom så stora att de klarar sig själva. Jag tvivlar allt mer på det. De har ju vant sig vid människor och att få mat och omsorg. Hur ska dom då plötsligt förstå att de ska klara sig en kall dag i januari, den kallaste tiden här? När dom inte heller har kvar sin skyddande låda att sova i med de mjuka filtarna.

Idag var vattnet borta 3 timmar mitt på dagen för halva campingen. Det annonserades över hela området via högtalare från receptionen på både spanska, franska, tyska och engelska. På kvällen hade duschen fortfarande bara kallvatten. Oj så ont det gjorde på huvudet med kallvattnet. Men man ska inte klaga! Många människor i vår värld får inget vatten alls!

Jag tog datorn i ryggsäcken och vi gick till Oasis cafe för att kolla mail. Men det var mycket svårt att komma ut på nätet. När datorbatteriet nått halva sin kapacitet fick jag äntligen byta till en ny kod. De hade fullt av smålappar i en stor skål med olika koder på. Hann dock läsa inkomna mail. Försökte på hemvägen fota de spektakulära raukarna men det var alldeles för mörkt. De har slipats av vinden och flygsand genom årtusenden.

*Onsdag 18 november.Tog bussen till Puerto de M. Tänker besöka turistbyrån för att höra om andra intressanta platser att besöka i regionen, gärna med buss. Där vi gick och pratade ropade någon på oss och se där! På en gatuservering satt herr och fru L från Piteå. De bjöd oss att sitta ned. De åt en 3 -rätters lunchbuffe. Vi beställde samma lunch. ”Men visst e de skönt å va här?” säger herr L ofta. Han och hans fru njuter verkligen av livet här under vinterhalvåret.

I väntan på papper till toaletten, kunde jman se på TV att franska poliser var uppe på ett tak i Paris i jakt på terrorister. Samtidigt stod det på spanska på den rullande texten, att flygterminal 3 i Copenhagen hade avstängts pga en misstänkt väska. En engelsktalande yngre man bekräftade min fråga, om den spanska texten och sa Terrible, Terrible. 

En kille på turistinfot som pratade mycket dålig engelska och inte var särskilt sympatiskt lagd, bara rabblade och rabblade och ritade pilar på kartor och i informationsblad hit och dit och numrerade i en fart som gjorde en alldeles yr. När vi gick ut var vi lika ovetande och okunniga som tidigare, men vi hade ett halvt kilo papper med oss i en papperskasse. Hur ska vi kunna minnas allt detta och hur ska vi veta vilka kartor och informations-blad som hör hop. Med varandra?

*Torsdag 19 november. Morgonpromenad. Watson sitter idag ute med fru och röker pipa. Sitter i ett hörn på altanen med sina två hundar. En morgon frågade han oss om vi ville ha en av hans hundar. Vi kunde få den gratis, sedan Brage böjt sig ner och sagt att den var fin. "Good morning". "Good morning". Stadens gatukontor spolar stadens gator och trottoarer rena, tidiga morgnar med högtryckstvätt. Vi går som tidgare till den uppbyggda bron med trästaket påminnande om de staket man ser i Vilda Västernfilmer där cowboys binder sin häst inför besöket på saloonen.

Det ropades ut i högtalarna att Mister Brage Holmgren skulle infinna sig i receptionen. Där stod paketet från Obelink med förtältet han beställt via nätet. Brage tog med sig kärran vilket var bra för det var ett stort paket. Fast idag är för sent att sätta upp tältet.

*Fredag 20 november. Vaknade före väckaren 5.45. Skyndade att klä oss och samtidigt koka tevatten och bre en smörgås. Ryggsäcken och min korg stod redan klara inför resan. Vi ska till Isla Plana och köpa en spansk koppling till den spanska gasflaskan. Det var mörkt och tyst när vi gick. Först hade Brage glömt ryggsäcken på sängen och återvände till husbilen efter 20 meter. Sedan hade han missat ta med sin jacka och igen. Smällde i husbilsdörren varje gång. Vi gick till busshållplatsen borta vid affären.

En ung spansk tjej med rund kroppsbyggnad stod även där. Hon försökte tända en cigarett med sin gaständare, vilket hon inte lyckades med. Tändaren klickade varenda gång. Hon försökte ihärdigt i flera minuter, men tändaren klickade hela tiden. Irritationen inom mig steg bland oss andra resenärer, men jag hoppades ändå att hon själv skulle inse att det var hopplöst och sluta med det irriterande ljudet. Bussen dröjde. Skulle avgå 6.35 men ingen buss syntes till. När flickan äntligen gav upp och slutade knäppa på sin tändare blev det skönt tyst.Nu började ett annat knäppande ljud isället. På en elkabel ovanför den runda skylten till affären, satt en liten mörkgrå-svart fågel, stor som en talgoxe. Den hade detta knäppande läte. ”Ja han fösöker oxå tända sin cigarett” sa Brage.

Bussen kom 20 minuter försenad, i mörker åkte vi raskt till Isla Plana. Andra passagerare steg på efter vägen. En skylt visade ortens namn efter c:a 20 minuter och vi klev av, fortfarande i mörker. Karta hade vi med oss och vi började promenera framåt. Det började ljusna. Vi hittade Las Colonias, caravanshopping på en liten bakgata. Men de öppnade inte förrän klockan 9. Vi strövade omkring och gick upp till en camping Madrilles som låg på en bergssluttning. Fotade morgonsolen som gick upp över bergen, medan vi gick uppför gatan genom hela campingen. Mycket skyltar om ”Silencio” och ingen biltrafik och inga hundar.Vi gick där o tittade o Brage behövde gå på toaletten. Inte en enda pappersbit fanns för att torka sig på. Jag kollade på damtoaletten: inget papper där heller. Men nere vid infarten hade dom i alla fall en fin samling kaktusar av olika sorter.

Gick tillbaka till Las Colonias. Köpte en markmatta 3 x 3 meter. Tittade först på lite husvagnar i ”stallet”. En del mycket gamla. Tjejen i affären var inte särskilt kundvänlig. Det kändes som att vi besvärade henne. Vi vek ihop mattan och stoppade den i ryggsäcken och gick vidare. Någon gaskoppling hade hon inte.Traskade några kilometer till ett gatukafé och beställde caffelatte och varma mackor med Lomo. De är med en skiva fläskfile och valfri smält ost till. Mycket gott.

I stället för att vänta halva dagen i detta lilla Isla Plana tills bussen går hemåt kl 15, så var det bättre att gå till Puerto d M och ta bussen därifrån kl 13 eller 14. Vi knallade på. Solen steg, men det fläktade faktiskt lite, för vi gick ju nära havet. Vi kom förbi korsningen till Torres och fortsatte mot vänster in till Puerto d M. Brage ville gå på museet men nu var det siesta och stängt. Satte oss ner i skuggan och funderade. Vi väntar på nästa buss om en timme.

Inför morgondagens uppsättninng av förtältet ska vi tvätta bilen och även ändra bilens läge.Vi plockade upp mattspikarna och vek undan mattan, körde husbilen till biltvätten där vi skrubbade bilen med diskmedel och vatten och sedan spolade rent med högtryckstvätten. Mitt i avspolningen tog vattnet slut. Det var bara att sticka till receptionen och köpa fler vattenpolletter. Under tiden gick jag ”hem” och fick låna en räfsa av vaktmästaren förvatt räfsa bort skräp och kattbajs. Det luktade jättemycket kattkiss och det blev en stor hög med kattbajs som jag räfsade ihop och lät ligga nära Belgaren. Det är ju hans katter som har bajsat alla dessa smålortar. Stora katter har bajsat stora lortar under husbilen.

*Lördag 21 november. Igår kväll var det dunkande musik från det tivoli som körts ner på stranden och satts upp. Jobbigt med det dunkande ljudet under natten, men man måste stå ut. Det drar ju ihop sig till fest de kommande dagarna. Stackars de som bor ännu närmare. Brage ansåg att vi gått så lång sträcka igår att vi kunde hoppa över morgonpromenaden i dag. Det blåser ljumma vindar idag, fantastiskt sköna vindar. Nästan overkligt varma. Tidigare om dagarna har det blåst ganska rejält och på nättern har det stormat. Därför har vi väntat med att sätta upp förtältet. Men idag ska vi försöka sätta upp det.

Men glidskenan på markisen var för smal gentemot silikonledaren på tältets takdel. K och N kom. N tittar på det hela och säger”du skulle ha frågat Larsson”. Han hade ett så kallat dubbelband som han genast hämtade. Det skulle vi få låna, men det behövs även en mellanskena för att kunna trä på bandet. Dubbelbandet var tillverkat i lilla Piteå och han behövde det inte nu så vi kunde få låna det tills vidare. Brage  åkte upp till Las Colonias, där vi var igår men de hade ingen sådan mellanskena. Det blev till att packa ner hela tältet i lådan igen och klistra igen, i avvaktan på bättre tider och en mellanskena.

Vi blev bjudna på kaffe, pepparkakor och saffransskorpor eftersom grannen trodde att det var 1^:a Advent. Nej, men det är ju nästa helg! Mörkare på himlen. Regndroppar faller. Blåsten tilltar.Det regnar när vi kommer ut ur grannens husbil och mina skor är fulla med vatten.Det är 17 grader så här på kvällen. Vi plockar in våra grejor. Ena hjulskyddet har blåst iväg och Brage hittar det några bilar bort. Grannens vaxduk ligger hos oss. Knäpper fast den på klädlinan. Det stormar ordentligt.

*Söndag 22 november. Vi går för att möta processionen med Jugfrun, ”The Virgin del Milagro”. Det blåser ordentligt idag med. Ställer oss på en hustrappa där vi har lite lä för blåsten.En kvinna med en liten silkeslen vit hund. Vi kommer i samspråk med henne - är från England. Hon har bott här i 13 år och säger att hon gillade Spanien på den tiden det begav sig, men tycker att mycket har förändrats, tom vädret. Men till England vill hon inte återvända. För 12 år sedan kom en vän med en liten hjälplös valp och undrade om hon kunde ta hand om valpen under 3 veckor tills de fick rum för den på en dog-rescue-clinik. Under dessa veckor blev hon så förälskad i valpen att hon behöll den. Hon berättade också att det förr sprang omkring så mycket lösa hudar och katter att man mådde illa. Det låg ofta kattlik på gatorna, efter att ha blivit överkörda. Hundar for mycket illa. Det har blivit bättre genom informatiuon och lagstiftning och utbyggnad av cat-and-dog-rescue.

Så småningom kom processionen med ”The Virgin” tillbaka från en veckas vistelse i Mazarron, under samma sång och knallskott som när hon ”rövades bort” förra lördagen. Sägnen säger att hon en gång kom från havet och räddade hela Mazarron från att intas av araberna. Nu bar de henne ända ner till stranden, där det hölls en slags mässa innan hon återbördades på sin plats inne i den lilla kyrkan här i byn. Därefter börjar festligheterna och firandet. Nu är alla ute på gatorna och stranden, spanjorer och turister. Det är liv och rörelse. På stranden finns ett stort tivoli. Längs hela strandpromenaden är det marknad. På stranden spelas fotboll och badminton, man rider på hästar, man tältar, lagar mat över öppen eld, spelar musik.

Det bjuds på ”grillad sardin” på stranden kl 14.00 enligt programmet. Alla som vill får äta. Vi ställer oss i den långa kön på sandstranden för att bli serverade dessa sardiner (stora som våra strömmingar eller halvstora sillar). Kön slingrar sig ganska lång, röken från grillarna blåser ut över hela stranden och även över oss. Man känner sig inrökt. På en papperstallrik serveras vi 5 fiskar och 2 skivor vitt frasigt bröd samt valfritt antal tomater. Det var nästan bibliskt som med Jesus utspisning av de 5 fiskarna och 2 kornbröden. Dessutom en plastmugg med något rosa drickbart. Det var inte vin. Det smakade som mulled wine, alltså engelska varianten på glögg men ändå inte.

Det blåser fortfarande ganska mycket och vi letar oss ut på stranden mot några kvarlämnade fiskebåtar, överdragna med presenning och fiskenät. Jag tog posto där emellan några spanska kvinnor och män och balanserade mitt fat på båtens fisknät. Brage såg en stor träplatta liknade en uppochnedvänd SJ-pall liggande på sanden. Han satte sig på huk och ställde sin tallrik på den upphöjda längsgående träbalken. Puff, det blåste till och tallriken for upp och ner och allt ramlade ner på sanden. Det var ju inte så kul för här springer massor av tama och icke tama hundar och pissar och skiter. Brage tog upp fiskarna en efter en och rensade bara uppsidan och åt. Och åt bara det översta brödet. Tomaterna fick ligga kvar. Man blev jättekladdig om fingrarna av den feta fisken som man måste rensa och bena. Så vi tog sand i händerna och gned in och gick ner till vattnet och sköljde av oss.

Vi blev ganska törstiga så vi gick till Bluespuben och tog var sin öl. Där ringde vi till K och E. Nu har dom bestämt sig: dom kommer hit och hälsar på i januari. De förtäljer oss att i dag är det snökaos i Skåne. När vi gick hem dunkade fortfarande musiken från nöjesfältet men blåsten har lugnat ner sig och det är varmt och skönt i luften. Sitter och skriver och blir illamående. Måste sluta och gå och lägga mig. Lägger mig på sängen men känner att håret luktar rök, röken från grillad fisk. Detta kommer jag inte att stå ut med. Jag går och duschar. Fryser jättemycket. Halvslumrar till när ett jätteobehag väcker mig. Magsjuka!

*Måndag 23 november. Trött, trött. Efter en pytteliten frukost långt fram på förmiddagen, lägger jag mig åter på sängen och känner mig urlakad. (Som en sill, hahaha). Somnar och sover några timmar med solen som värmer genom rutan. Några bekanta kom förbi och undrade om vi skulle följa med och äta tapas. Men jag kunde inte. Låg och tittade ut på parkeringen/campingen. Vi står alltså på en jättestor grusplan som är uppdelad i en massa rektangulära bitar. Varje sådan bit avgränsas med en hög järnställning som vi har kört in under. Det betyder att var och ens nyttjandeyta blir cirka 6 x 10 meter och 3,5 meter på höjden. Uppe på ställningen, alltså taket, ligger en grön hoprullad plastmatta i en lång rulle. Under sommaren är den utvecklad och fastknuten så att den bildar ett skyddande tak för allt som befinner sig under, mot den stekande solen. Nu är det ju vinter och inte så stark sol.

Brage har pratat med R som har hyrt en bil och ska åka till Cartagena i ärenden. R lovar att se efter en lösning på problemet med förtältet som vi inte kan få upp. På eftermiddagen kom han tillbaka och hade köpt 2 st plastskenor med skåror i var långsida, vilka ska vara kompatibla med kanten på tältet.Jag steg upp vid 14-tiden och börjar lösa korsord som jag inte gjort på flera år. Nej idag blev det inte heller någon tältresning. Det blåser ännu för mycket.

*Tisdag. Gudrundagen. Alltså 24 november och 1 månad kvar till Julafton.

Snart kommer G hit! Vi fick stå utomhus idag för att prata med henne för det är så dåliga mottagningsförhållanden.Hon ska flytta båten idag och hon längtar till julen. Idag blev det ingen morgonpromenad. Idag är det tvättdag. Solen skiner och det blåser ordentligt. Vi hjälps åt att hänga tvätten. Brage börjar fundera på att kanske vi ska flytta bilen till en annan plats. Han går och frågar i receptionen. Jo vi kan få flytta till plats 124. Då kommer det inte att blåsa in i förtältet på samma sätt som om vi står kvar. Vi kommer även att få bättre förhållande mot solen.

I den närbelägna lilla affären inhandlar vi mattspik och lite grönsaker till middagen.(Spiken ska vi så klart inte lägga i soppgrytan om ni nu trodde det)! På väg hem från affären går vi förbi en man som sitter i busskuren med sina två små hundar. En svart och en alldeles bedårande vacker liten hund som ser ut som en räv i miniatyr. Brage sätter sig på huk och kliar "lillräven". Mannens hustru kommer fram och vi börjar samtala. Ganska länge om allt möjligt. De bor också på campingen. Under vägen till deras husbil blir vi inbjudna på en kopp kaffe. Och vi pratar om hur det är att vara här i Spanien och speciellt på denna campingen. Brage råkar nämna att hans bror K och fru E ska komma hit efter jul och att vi håller på att kolla upp olika boenden. Då säger mannen att han vet om en lägenhet som går att hyra. Lägenheten hörs vara jättefin.

Vi tackade för oss och skildes med orden att vi skulle få se lägenheten i morgon vid 11.30- tiden. Bra, bra, att vi haft sådan tur! Tänk vad det ledde till, bara det att Brage böjde dig ner och kliade den vackra lilla hunden! Hem och kokade te och tog en ostmacka.

Så måste vi ju kolla ev räkningar som skulle betalas. Vi tog datorn med oss och gick till stora samlingslokalen nära receptionen. Kanske bättre kontakt där? Både Brage och jag hann göra våra bankärenden innan de 10 minuterna tog slut. Men ett annat svenskt par blev frustrerade och arga för just när de var inne på banksidan så blev de "utkastade". Hade varit ganska krångligt logga in och nu måste dom köpa ytterligare en biljett.

*Onsdag 25 november. Idag ska vi sätta upp tältet. Brage gick och funderade. Husbilen har ju hela tiden lutat framåt och det har inte känts som en bra plats där vi nu stått. Med receptionens godkännande får vi flytta husbilen från plats 109 till 124. Backade in bilen och körde upp på avvägningsplintarna så den står vågrätt. Jag lade en trådrulle på bordet för att se åt vilket håll den rullade. Bättre lod än så hade vi tyvärr inte. Testet gjordes både framåt och bakåt samt i sidled. Bromsklossar sattes mot bakdäcken. Nu behöver inte handbromsen vara åtdragen.

Vi har vänt tältet och bilen. Diskussioner och beräkningar av morgonsol och kvällssol, vinklar, gradtal. Brage ville klippa av de gula snörena som hänger fast i hörnen på tältet – nej stopp nu! gör för all del inte det, sa jag. Och fick rätt. Med dem reglerar man ju längden och spänningen på tältet! Resningen av tältet vållade mycket diskussion och stort engagemang. Flera kom och såg vårt ovanliga tält och kom med synpunkter och kommentarer. Tältet har inga metallpinnar utan inbyggda ”bananer” som ska blåsas upp. Hela tältet sitter ihop i ett enda stycke. Den rolige tysken, herr Armin, kommenterade : Sehr gut, sehr gut!

Då kom N och K och andra grannar hit. Vi flyttade återigen bilen men backade in den enligt vad N ansåg var den bästa lösningen. Sedan stannade alla kvar och hjälpte till med tältet. Det var inte så enkelt att sätta ihop som vi hade trott. Herr Larsson ledde arbetet. Han upprepade hela tiden: ”Fråga Larsson”! Brage hade hittat en metallplatta, stor som en skärbräda och med den skrapade han sanden på planen så att det blev slätt och fint och alla och vassa stenar togs bort. Så lades mattorna ut som tältet skulle stå på. Tre man hjälptes åt att resa tältet och trä in taket i den speciella tränsen med plastskenorna på markisen. Jag fotade hela tiden för att dokumentera till nästa gång tältet ska resas. K hjälpte även till att staga upp och förtöja alla linor. Med den medföljande pumpen pumpade Brage upp ”bananerna” (isället för tältpinnar av metall) som ska hålla tältet uppe och N dirigerade och styrde upp det hela. Tyske Armin, här bredvid, kom och tittade och fällde roliga kommentarer då och då. Det tog ganska lång tid att sätta upp tältet. Och sedan skulle det spännas och finjusteras linor och spikas ner fler spikar ner genom mattan ner i backen. K visade var stagen skulle sitta och hur man gör med insynsskydden för fönster och dörrar.

Jag hade lovat att skajpa med M och mitt dagbarn A idag. Satte mig ner med datorn och loggade in. Det var oerhört svårt att komma in. Till slut tog jag datorn under armen och stack iväg till stora samlingslokalen för att komma närma receptionen. Men där inne var det fullt av tyskar och holländare som hade en livad fest och spelade dragspel. Jag försökte i alla fall få igång maskineriet på datorn. Höll på att ge upp, när det plötsligt rasslade till och vi fick bildkontakt men utan ljud. Där var M och lilla A! Dom hörde inte vad jag sa men hade bild. Jag hade bild och hörde vad dom sa. 20 minuter återstod nu av den köpta WiFi-timmen. Tog snabbt datorn och gick ut och ställde mig i skuggan under ett träd. Lade mobilen på en kortklippt häck och datorn på en annan buske. Buskarna är ”frisörklippta”, alltså så plana och täta att datorn kunde stå uppe på busken. Nu kunde vi prata. Knappt 20 minuter. Allt bra hos dem, men mycket halt idag. A vill fort hem från dagis numera, eftersom hon är spänd på om det ligger ett brev i brevlådan till henne från Brage och mig. Jag visade det röda hårbandet med glitterpärlorna jag hade i mitt hår och frågade om hon ville ha det: jo det ville hon och blev så glad.

Vi har lite problem med mittpartiet på tältet som hänger ner framför dörren och hindrar oss att öppna dörren. Så vi gjorde en specialanordning och pillade in en gummistropp runt mittersta ”bananen” som var fästad vid kanten på taket med kardborreband. Brage lånade en lång stege och klättrade upp på taket och pillade ner ett snöre mellan bilen och markisskenan och jag knöt fast snöret i gummistroppen. Brage knöt andra änden av snöret runt det låga räcket på taket. Arrangemanget funkade hjälpligt, bara så att dörren kunde öppnas. Herr L kom förbi och kollade och gav oss nya råd, att stoppa snöret i öglan på dragkedjan och på så sätt spänna upp ”bananen” (=bärande balk). Det kunde vi göra på de andra två bananerna/balkarna oxå.

Det bär av till Kinesrestaurangen med våra ”medhjälpare” för att äta ikväll. På menyn stod grillade räkor med ris. Till efterrätt cocosglass, allt var mycket gott. Vi ville betala och nu började de andra skratta för de visste vad som väntade. Den manlige servitören kom till bordet med 6 små glas som hade en kula i botten. I handen hade han en flaska äppeljuice. Han slog vätskan i glasen. Jag upptäckte att det var en bild i botten som framträdde under den stora kulan, när jag skulle dricka. Brage slog äppeljuice även i sitt glas och nu upptäckte han oxå vad det var för bilder som framträdde och alla började gapskratta. Dessa ekivoka glas ska visst finnas att köpa på vissa kinesaffärer. Vi tackade för oss och en trevlig kväll och konstaterade att det är ju fullmåne.

*Torsdag 26 november. Efter frukost var det mycket att göra i förtältet. Det hade stormat så mycket under natten att sand hade virvlat in under husbilen och in i tältet. Men det följde även en massa torra löv och massor av katthår som fastnat överallt. Brage försöker täta i springorna. Först sätter vi de stora 8 liters vattenflaskorna på tältdukskanten. Därefter klistar vi fast den medföljande tältdukskappan mot hjulen. Nere mot den gröna marktäckande mattan lägger vi fler vikter i form av de vattenfyllda 8-liters plastdunkar som vi sparat efter vi köpt färskvatten. Fortfarande otrolig blåst. Pumpat ”bananerna” ännu hårdare.

Nu såg jag även hur mycket kattskit det var där vi stått tidigare. Både under bilen och i den grushög som katterna krafsat ihop. Det luktar ganska kraftigt av kattkiss när jag räfsar i gruset. Köpte avskräckningsmedel mot hundkiss. Enligt tjejen på affären ska det även funka mot katter. Gick runt husbilen och tältet på vårt nya ställe och sprejade.

*Fredag 27 november. Vi vaknade sent och det blev inte heller nu någon morgonpromenad. Dessa har viss ebbat ut! Men å andra sidan har vi haft mycket för oss de sista dagarna så vi har inte prioriterat promenaden. Jag har på morgonen gått runt och sprejat Anti-dog-urinering som även skulle vara bra mot katter. När Brage kom tillbaka från duschen, hastade en stor svart katt ut ur vårat förtält och knallade sakta iväg. Hur den kommit in vet jag inte, men dörren till förtältet var halvöppen och det glepar fortfarande under bilen, så inget har avskräckt den här katten i vart fall. Han har säkert med stora kliv stegat över den sprejade linjen, bajsat under bilen och klivit in och satt sig på mattan i förtältet för att tvätta sig.

Jag är återigen rejält förkyld. Och jag tror att det gick till så här: Brage och jag var ute på promenad för några dagar sedan. På väg tillbaka gick det ett par före oss. Det blåste mycket, mot oss. Mannen hostade och vände sig om och nös. Hoppsan tänkte jag nu får jag hans baciller på mig. Snabbt höll jag andan och skyndade mig förbi mannen. Men ett par dagar efter det så hade jag halsont och blev sedan förkyld. Sett till inkubationstiden så stämmer det mot mannens hosta och nysning.

Vi åkte med bussen som var mycket försenad. Chauffören kompenserar med att köra väldigt fort. Ingen förstår vitsen med detta. Jag hade klätt mig alldeles för mycket och hade både tjock tröja och röda jackan på mig. Brage hade bara en T-shirt och kortbyxor. Men jag hade känt mig frusen på morgonen. Jag är hes och hostar en hel del. Bussen kör upp till LIDL nära den stora kines-affären som är otroligt stor i 2 våningar. Skor och kläder nere. Massor av julpynt uppe. Det är 1^:a a advent till helgen så jag köpte lite pynt.

På denna affär hittade jag gardiner till förtältet. Men bara 3 st av varje, vilken sorts gardin man än valde fanns det max 3 . Jag behövde 4. Försökte först med blå färg, sedan svart-grå men måste till slut välja 3 gardiner i lila nyanser, med mönster som en aftonhimmel och den 4^:e gardinen blev med blommönster i nästan samma lila nyanser.

På en Pizzeria, som bakar sina pizzor i stenugn utomhus, beställde vi var sin pizza. Man blev jättemätt förstås. Inga som helst grönsaker eller sallad till pizzan. Eftersom jag heter Anita och det fanns en pizza vid namn ”La Dolce Vita” så tog jag en sådan. Men inte var den godare än någon annan pizza jag ätit.

Båda Brage och grannen har varit in på Vidaphone och 2 andra ställen. Alla tre säjer att nätet på campingen har för liten kapacitet i förhållande till hur många som bor där (ca 1.500 personer) och deras internetvanor. Och att använda Skype tar alldeles för mycket kapacitet och funkar ytterst dåligt. Och alla bilder tar för mycket megabites, när man använder det här trådlösa systemet som är så hårt belastat. Grannen köpte en ny adapter och måste även lösa en avgift för att kunna använda internet störningsfritt, precis när han vill och hur mycket han vill. Brage avvaktar för att se hur det kommer att funka. Brage fixade te och tog fram ostmackor. Han tycker att det blivit ganska mysigt här i förtältet.

Armin som bor här bredvid som granne nr 2, kom och påpekade att han sett vår spanska gasoltub och att kopplingen som sitter där är spansk, men måste ha ett tyskt mellanstycke för att vara 100 % säkert. Som det är nu kommer gas att sakta läcka ut och riskera en explosion. Kommer och visar sin egen koppling. Vad? Kopplingen saknar alltså en tysk anslutning. Armin erbjuder sig att genast skjutsa in Brage i sin lilla hyrbil till Isla Plana för att införskaffa detta mellanstycke. Det fanns faktiskt ett sådant där! Hur kan EU tillåta detta komplicerade system? När det går att bestämma hur gurkor och jordgubbar ska se ut och standardiseras, hur kan man tillåta detta knasiga gasolsystem inom Europa?

*Lördag 28 novenber. Grannen har nu prövat den nya datatillbehöret och ska utvärdera den idag. Brage cyklar återigen till stan medan jag tar bussen. Det är ju snart första Advent, jag tänker mig till stan för att införskaffa lite mer julpynt kanske. Så kom jag på att en julblomma borde vi ha på bordet. Kanske en julstjärna i fönstret. Åter blir det att vandra  av och an och söka på den stora kina-affären. Köper lite julpynt och en stor grön frottehandduk. Sätter mig på ett fik i väntan på bussen som går om en timme. Tar en macka och kaffe. Mackan heter Lomo och består av en baguette med tomatsås, en tjock skiva fläskfile och valfri ost . Allt värms upp i microugn. Toppengott. 

Brage har kommit hem och prövat ännu ett nytt system, men cyklade snabbt tillbaka till stan med systemet. Kom dit 1 minut före dom stängde för siesta. Han fick komma in och diskutera sina frågor med dem.

*Söndag 29 november. 1^:a Advent.

Städdag. Nya grannar har anlänt från Finland. Har en liten svart pudel som heter Molly. Det vankas adventskaffe med glögg och pepparkakor med mögelost. Vi satt flera timmar i solen och pratade och skrattade och det drogs många roliga historier.

.

Långt ut på eftermiddagen gick jag och Brage till närmaste servering och åt middag. Vi beställde en slags tallrik med både bacon, biff, köttbit och korv. Allra först kom ölet. Väntade otåligt på maten, hade då druckit oss halvt mätta på ölen som snabbt satts fram. Sallad kom först på ett eget fat och det skulle man äta innan huvudrätten kom. Efter ytterligare någon tid kommer tallriken med huvudrätten. När den är halvt uppäten kommer en korg med bröd och olja. När vi nästan ätit klart kommer ett fat med klyftpotatis. Vi betalade och gick hem. Ingen dricks här! 

*Måndag 30 november. Soligt idag men lite kyligare sista dagarna. Kring 20 grader mitt på dagen. I väg till duschen, men det var bara kallvatten. Huvva så hemskt när kallvattnet kom på huvudet och fick hårbotten att domna bort. Jag tappade andan och trodde att jag skulle svimma. Brage har frukosten klar som vi äter i förtältet. Lite kyligt men går bra. Brage går som vanligt och diskar. Så gott som alla män diskar här.

N och K kommer på beskök. Vi pratar om detta med internet. Jag blir mer och mer övertygad om att även vi ska skaffa fast internetuppkoppling. Just då sitter grannen på bussen till stan och till WIMAZ, som säljer permanenta anläggningar. Köper en anläggning. Brage säger att nu är det dags för även oss att satsa på en permanent anläggning. Vi kommer ju ändå att stanna tom februari, kanske längre. Efter allt man hittills hört och för att slippa allt strul! Så vi enades om att Brage ska cykla in efter siestan och beställa en anläggning.

Av den gröna frottehandduken klippte jag ut en julgran och hängde upp den på ena väggen i förtältet. Granen döljer nu husbilens bakhjul. Fixade därefter en julstjärna till granen med hjälp av en plattång och en avbitare, nål, tråd och lim. Jag hade köpt en slags kula med pålindat gult glitter. Knipsar och fixar och gör en julstjärna av glittret

På receptionen köpte jag en timmas WiFi (den sista?). Brage cyklade in till Puerto och kom hem och nu är det beställt! Anläggningen kommer att installeras på torsdag samtidigt med grannens. Oj vad härligt! Och Brage kunde pruta på både vår och grannens anläggning! Då kan vi både skicka bilder och Skypa och använda internet när helst vi vill och det ska fungera klanderfritt. De på WIMAZ tror att Delfynetsändaren här på campingen stör alla andra installationer. Anläggningen består av WiFi-router och en antenn på 3-6 GB. För utrustningen och installationen betalar man 1500 sv kr, därefter betalar man 300 sv kr/mån, fast första månaden är fri. Den ska kunna användas dygnet runt, man kan se TV och man kan Skypa.