En hel del bilder har låg kvalitet pga att de är tagna genom bilfönstret under färd!

1 - 30 april 2016

Mitt på en liten bro står det 3 poliser med K-pist. Vi måste slingra oss emellan dem, men behöver inte stanna. Efter en stund upptäcker vi att vi är i Frankrike. Det var nog gränsen precis där poliserna stod! Och nu kollar man säkert alla som ska passera in i Frankrike.Vackra alleér som vi åker genom och en helt annan typ av hus ser vi nu. Liknar mera hus i Alperna. Vi kommer alldeles strax till Saint-Jean de Luz. Här på campingen kör vi in och ligger en natt. Alldeles nära Biscaya-buktens vita vågor. Går ner och tittar på havet. Det börjar bli lite kyligt och klockan är redan 19.30.

Beställde en blomma och choklad till Elsas 90-årsdag på söndag. 

*Lördag 2 april.

Det är en vacker och solig morgon. Borta på stranden och även på campingen förbereds för någon slags evenemang, troligen med vindsurfare ute på vågorna. En speaker har även börjat skandera via sin anläggning. Tält, bilar och folk anländer.

Det var lite krångligt att ta sig ut från campingen och i nerförslut. Från campingen och ut på vägen är det som sagt smalt och med osedvanligt höga kanter av gatsten. Idag blir det åter en långtur. 

Massor av rondeller och vi kör genom otaliga små byar. Vi passerar Champagne, Armanac, Roquefort, Marsan, liksom byn Dax.

Efter tre timmar stannar vi och fikar på en liten parkering som har ett stort gruslass liggande där. Vi står ute i solen och dricker vårt kaffe.

Ljusgröna träd som snart slår ut. Vi ser mycket blommande lökväxter och penseer, alla i glada färger. Många blommande träd bla den underbart vackra magnolian.

15.30 är vi framme i Bergerac. Campingen ligger vackert vid ett vattendrag, med tårpilar och mycket fåglar, gäss, änder samt ett vackert vitt svanpar som kråmar sig för varandra.

Vi går mot stan, på en liten stig längs stranden. Ganska mysigt. Upp på en bro och in i små gränder. Hittar en uteservering och vi beställde entrecote och pommes frites och vad vi uppfattade som en sallad. Nog var det sallad, men bara ett grönt tunnt salladsblad. Pommes frites och så entrecoten. Det var en tjock nötbit som var senig och med tjock fettrand på sidan. Den är tillagad medium. Går ej tugga. Inte är det gott precis och den var helt okryddat och osalt. Vi tog mycket ketchup på och beställde in kryddor, och salt. Efter en lång stund fick vi även några små brödbitar, Till efterrätt Tiramisu. Totalt kostade det 40 E. Vi satt god stund i solen, det enda njutbara på stället.

Promenerade hemåt mellan gränderna och kom ner till kajen där man hade gamla veteranbilar utställda. Bara några minuter kvar tills de skulle åka iväg men vi hann fota dem.

*Söndag 3 april.

Mycket vacker morgon när vi lämnar ställplatsen. Solen lyser ner genom tårpilarnas långa grenar och gässen går sakta på strandkanten och betar. Klockan 9 lämnar vi stället. Det är lugnt överallt. Några få personer är ute och går. Här och var en sen nattkatt som springer över gatan eller sitter på en mur i väntan på att få komma in och sova.

Den franska landsbygden Frankrike är mycket vacker. Det är vår nu och det blommar så vackert. Träd blommar i vita, rosa och gula blommor. Här ser man ganska mycket kreatur ute i markerna. Vi hamnar på en liten P-plats ute på landet bland gamla hus - det är återigen fel koordinat. Men det är väldigt vackert här.

Det blir verkligen kontraster när vi kommer fram till Oradur sur Glane, som även kallas ”den orörda staden”. Först bedövande vackert med de rosablommande körsbärsträden vid parkeringen. Går ner till ”Memorial” med sin bruna metall och svarta fyrkanter och sten. Därefter in genom museet och upp och ut i denna ohyggliga stad. 

Detta var alltså en stad i södra Frankrike som hade allt. Bagare, slaktare, cafeér, skola, kyrka, spårvagnsnät, fina gator, fina hus, människor som levde ett alldeles normalt liv. Under andra världskriget kom tyska soldater dit: skiljde män, kvinnor och barn åt. Arkebuserade männen. Föste in kvinnor och barn i kyrkan. Tände eld på hela staden liksom kyrkan. När kyrkan brann försökte människorna ta sig ut, men så gott som alla blev nedskjutna när de flydde från den brinnande kyrkan. Tyskarna hade egna fotografer som tog bilder på hela skeendet. Efter händelsen har ingen byggt upp staden igen. Den står där som ”den orörda staden”. Vi gick länge där.

På väg tillbaka in på museet ser jag åter på bilden med två barn i 3-4 årsåldern. Pojkens förtvivlade ansikte, ögonen när han gråter och den lilla flickan vid hans sida. Bilden kommer man aldrig att glömma. Liksom andra hemska bilder på museet.

Detta sysselsatte sig tyskarna medan dom väntade på att bege sig till Normandiekusten och kriga. Någon galning gav order om detta vanvettiga.

Skrev i besöksboken som låg där: Vansinne, hemskheter, oförsvarbart! Varför upprepas allt ännu idag?

Åter hemma i varma husbilen har vi svårt att smälta det vi sett och upplevt. På ängen härutanför går 5 getter och betar. De springer snabbt in under en gran när det börjar ösregna och åska.

*Måndag 4 april.

Under frukosten kommenterade vi gårdagens besök i Oradur med alla dess hemskheter. Vi går ut i den friska morgonluften. 

Vattnet forsar framtöver ett träd som står nere i ån. Massor av fåglar kvittrar. Men getterna syns inte till, en kom ut men gick in igen i sin koja under trädet. Brage tror att dom är morgontrötta.

Vackra vägar, byar och landskap. Möter mycket tung lastbilstrafik på alldeles för smala vägar. Varför? Betalvägar styr tydligen bort trafiken till dessa smala? Kör uppförsbacke till korsning med stoppskylt. Men Brage stannar inte utan kör sakta hela tiden. På andra sidan korsningen står två poliser med ryggen mot oss. En vänder sig om precis när vi svänger i korsningen och ler och vinkar glatt när han ser oss!!

Länge har vi sett stora träd med ”tussar” på grenarna. Trodde först det var fågelbon, men tussarna var för glesa. Nu ser vi att det är mistel.

Stannade till i Les Varennes. Just när vi kom in på affären Simply blev vi upplysta om att man tar siesta om 10 minuter. Det blev fart på oss, vi for runt i affären som skållade råttor och plockade det vi behövde. Åkte vidare efter att ha fikat i husbilen på parkeringen bakom affären.

Varmt och soligt.

Strax för klockan 14 visar GPS på en camping. Svänger in där på en liten väg som är avstängd. Serknappt rucklen bakom buskaget. Fel koordinater inskrivna! Det ska vara W=väst, inte E=öst.

Kommer så småningom till en toppenfin camping i Angers. Bakom vår husbil finns en hästhage och ett ridhus där ungdomar håller på med hästar.

*Tisdagen 5 april.

Gick och kollade på hästarna. En vit häst ville bara sova där den stod i solskenet och blev borstad och ompysslad av de unga tjejerna. Vi pratade med fransyskan som driver ridskolan. Hade vi tid och ville så fick vi gärna vara med och rtida. Tack, men vi ska ju strax åka vidare. Mont Saint Michelle är dagens mål - det är 20 mil dit.

Lämnar alltså den mycket fina campingen i Angers. Det är tillika en vacker morgon. I en stor rondell kommer det en liten vit bil som kör om oss INNE I RONDELLEN!!! Den kommer från vår vänstra sida och kör precis framför oss i en väldig fart och rakt över till vår högra sida. Otroligt att inget hände, att vi inte körde på bilen. Sanslös och vårdslös körning! Allt skedde så snabbt så man bara häpnade.

Molnigt men solen spricker igenom. Här ser vi nu björkar för första gången! Men de är smala och gängliga där de växer invid vägen.

Allt fler traktorer i markerna. Gula rapsfält överallt. Mycket nötdjur ute. Vi körde förbi Chateaubriand = köttbit. Som man kan beställa på restaurang!!!

Kommer in på camping Aux Pommiers. Får ”den sista platsen”, ett lite lerigt ställe. Marken som en svamp, men vi backar in och ställer upp bilen på ramperna och håller tummarna. Stannar här 2 nätter.

Går ut och kollar in var "slottet" San Michelle ligger. Verkar ligga nära. Men efter 45 minuters promenad har vi ännu inte kommit halvvägs. Det blåser. Jag tog turligt nog vindjackan på mig, men jag känner mot vä öra att det blåser kallt. Brage har bara sin huvjacka och kortbyxor. Vi går och går och går. Det är mycket längre än vi trodde. När vi kommer halvvägs så finns det en en gratis ”shuttel” som tar folk ända ut till slottet. Vi hoppar på en sådan. Otroligt mycket folk är på väg dit. Det är ebb och många har gått långt, långt ut på bankarna. En del kommer tillbaka med lera långt upp efter benen.

Vi gick upp i slottet eller borgen och kollade lite. Det är sen eftermiddag så vi bestämde oss att åka hit tidigt i morgon istället och tillbringa hela dagen här. Tog shutteln tillbaka igen. Det går även hästdroskor med diligensvagnar hit ut. En del hästar verkar det som om dom gärna gjorde något annat än att gå här fram och tillbaka vareviga dag.

På hemvägen låg ett "Krokodilhus" invid vägen. Det kostar 13E/person att gå in (130 kronor). Jag ville inte betala så mycket för att se något jag är så rädd för. Man skulle få se när skötarna matade krokodilerna klockan 17!!  I ett annat hus skulle det visst finnas ödlor, anakondor och boaormar. Nej tack, inte för mig!

Köpte biljett för 1 WiFi-timme, men fick 2 timmar gratis. Vi hade 2 timmar sedan tidigare. Tack och åter tack för det. Dessutom fick vi två stycken koder för inloggningen. Men varken jag eller Brage kan logga in. Hur mycket vi än vill så funkar det inte. Vi fick dem gratis så det gör inget, men det är ju usselt att dom inte funkar. Trots otaliga försök att logga in både på IPAD och på denna dator.

Men plötsligt, kring 23-tiden, fick jag för mig att pröva logga i på HotSpot igen. Och jag kom in! Så jag skyndade mig att gå igenom mailpost. G hade kontaktat Webnode och de har skickat ett nytt lösen och jag kom in! Hurra för dig G!!! Det blev ett par timmars nattjobb.......

*Onsdag 6 april.

Vaknar på natten av att Brage är uppe och trixar med strömmen. Han pratar för sig själv och jag hör hur det knäpper i bilen någonstans, det slår av och på hela tiden och ute regnar det. Men vi kan inget göra i natt. Bara avvakta. Det är ändå varmt härinne.

Promenerade bort till ”shuttlebussarna”. Det är dieseldrivna konstiga stela bussar som går max 30 km/h. Men vi tar tyvärr hellre dom än hästdroska som säkert ta en timme ut till Saint Michelle. Det är för kallt för häst idag. 

Vi kommer till ”slottet” och går upp längs de trappor vi gick igår. Högst upp kommer man till kyrkan som tar 9 Euro/person i inträde. Det var ett imponerande byggnadsverk med alla sina salar, och prång och bågvalv. Det fanns bara ett enda religiöst konstverk där. Annars var allt bara rum och byggnadskonst. Det var 345 trappsteg ända upp till kyrkan, vi skulle ner samma antal trappsteg.

Det regnar och blåser sedan en timme tillbaka. Tur att ”shutteln” finns även denna gång. Hem till husbilen. Värmde oss med kaffe och en macka.

*Torsdagen 7 april. Ch:s födelsedag.

Detta var ingen bra camping. Det bästa dom hade var duscharna. Lerigt där vi stod och Brage körde av misstag iväg någon dm med stödbenen nere. Det blev en ordentlig plogning i backen. Backen var sur så husbilen slirade lite innan vi kom upp på hårdare underlag. Idag blir det Normandiekusten som ska besökas.

Smal, smal väg ut på landet. Vi vill undvika betalvägar. Ganska fina och breda vägar under förmiddagen. Genom en liten sovande by och solen skiner vackert. Plötsligt börjar det hagla men övergår snabbt i regn. Hagel syns på vägen längre fram och i diket. Omväxlande sol och svarta moln med regn.

Snart framme vid Omaha Beach i Normandie och kommer till Point de Hoc. Här invaderade de allierade kusten med dess höga vallar på ”dagen D” år 1944. Ett vackert monument står ute i vattnet. Vattnet sköljer dess fot. Det står alltså i havet. Mycket bussar med ungdomar som mest leker, skrattar och beundrar varandras nya rosa gympaskor. Men konstigt nog tog ingen av dem ”selfies” på långa spröt eller gjorde V-tecken. Det blåste kallt och man blev stel om fingrarna.

En man, 1945-2012, skapade sitt eget museum i Point de Hoc, Verville-sur-Mer . Det kostar en liten slant att besöka. Och det var väl inte världens finaste museum, trångt och alldeles för mycket grejor för att man skulle se helheten. Mycket grejor och det luktade unket. Han borde haft en större lokal och mer förklarande texter till alla prylar och foton. Men detta var ett privat museum.

Därifrån åkte vi till den amerikanska kyrkogården i Colleville-sur-Mer.

En enorm anläggning. Enorma ytor ute med minutiöst skötta gräsmattor och planteringar. Man höll just nu på att formklippa träd. Massor av vita kors. Bra en del hade namn. Många hitresta amerikaner gick omkring där. Somliga la ner en ros vi korsets fot, när de hittat en anhörigs namn.

På museet får vi oss en lektion i hur ”Dagen D” förlöpte och så en hel del bilder på hjältar och hjältinnor, alla amerikanska. Längs hela Normandiekusten finns otaliga museer och minnesmärken efter andra världskriget.

*Fredag 8 april.

Solig morgon. I en husbil till vänster om oss sitter en stor randig katt uppe på fönsterbrädan. Den har legat som en kung i framfönstret och solat sig hela morgonen, men nu blev det troligen för varmt, så han hoppade ner och visade sig inte mer den dan.

Vi åker iväg från ställplatsen i St Honrine des Pertes. Mycket trånga vägar genom byar med höga, grå murar mot gatan. Här finns ett Point Winston Churchill.

Alldeles intill Pegasusbron gick vi in på det gamla cafeét som fortfarande drivs av nu över 70 år gamla dottern till den man som startade det på 1930-talet. Huset hade tjänstgjort som sjukstuga under kriget. Ett litet hus som står intakt från krigets dagar. Samma nötta möbler och inredning som då och med det rödrutiga bordsdukarna och gardinerna som då. Från golv till tak helt beklätt med krigsminnen, fotografier, tavlor, och prylar från den tiden. Vi satte oss utomhus – för trångt inne. Jättegott hembakt kaffebröd. Vi fick 2 st supergoda bullar men vaniljkräm och russin och en stor kanna kaffe.

Fortsätter på A13 = 2-filig betalväg med motrorvägsstandard. Fullt med vitblommande buskar längs vägen. Greenwich – meridianen passeras. Mycket lastbilar i möte på andra sidan. Lång backe framför oss med 4 % lutning. Svänger upp på A 29 mot Calais. Stora pågående vägarbeten. Träden är ljusgröna och spricker snart ut.

Nio stycken mindre bussar märkta”police national” kör förbi + en häktesbil. Vi funderar om de ska upp till Calais. Det är ju mycket flyktingar och problem där just nu. Flyktingarna försöker ta sig till England, men bor just nu i ett stort läger.

Vi själva slår läger på campingen Les Erables i Ascalles, en bra bit ut på landet. Det är mycket vackert här. Vi bor på en höjd och ser ner mot en liten dalgång där det ligger en liten by med kyrkan mitt i bebyggelsen. Lite ovanför och utåt ser vi havet. Mot höger reser sig en ganska stor grön kulle, inte berg snarare jättestor kulle. Bakom kullen kommer det fram vita båtar med jämna mellanrum. Vi ser dem som leksaksbåtar. Troligen färjorna som går från Calais till Dover på engelska sidan. Det är disigt så vi ser inte heller så mycket tydligare med kikaren. 

Efter maten plockar vi snabbt undan och smsar M, Ch och prinsessan A för en Skype-stund.

A visade kissekatten som hade steriliserats och hade en rosa kroppsstrumpa på sig. Såg ganska kul ut. Vi beskrev var vi befinner oss. De ska ha mormor I och morfar A hos sig i morgon på kalas. Ch visar oss via Skype en jättegod chokladtårta som de har i kylen. A blir glad när jag säger att vi snart är i Tyskland. ”Hos oma och opa?” Och så hoppar hon och studsar i soffan.

Ringer på Viber till G som nyligen kommit hem. Där är det oxå chokladtårta på gång. Kompis fyller år i morgon. Så småningom ska de gå på teateruppsättningen baserad på Beatles LP-skiva Abbey Road. Ska visar på O2-arenan i London nästa helg.

G talade om att det varit stora problem i Calais. Massor av flyktingar som bor där och har byggt upp sin egen lilla kåkstad. De har blivit avhysta av polis och myndigheter och man har slagit sönder deras enkla bostäder, men inte gett något alternativt boende istället.

*Lördag 9 april.

Redan en hel del trafik ute denna vackra lördagsmorgon. Igelkottar, fasaner och kaniner/harar ligger överkörda på vägens kanter. Denna fruktansvärda men nödvändiga trafik! Där vägen kröker lite längre fram ser man ett helt pärlband av dessa enorma fordon, som en lång orm.

Ett par mil före Dunquerque ser vi på håll, troligen ett flyktingläger. En massa omålade träbaracker som alla ser exakt likadana ut, på en liten yta. Mellan dem springer och cyklar barn och någon enstaka man står och röker.

In i Belgien. Tre skyltar i rad visar det. På vänster sida går spårvagnar till Knokke. Vi kommer ner alldeles utmed havet på vänster sida. Sanddyner på vår högra sida. Ovanligt att bilvägen ligger närmast havet. Kanske för att det finns befästningar kvar i sanddynerna. 

Passerar en stor hamn där man lassar och lossar med traverser. Det gnisslar och smäller och har sig hela tiden. Vi lämnar Knokke. I en sväng smäller det till någonstans inne i bilen och besticklådan åker upp. Hur man än låser så har man alltid glömt låsa någonstans.

Kör ner genom en alldeles spikrak tunnel, under vatten. Kommer upp i Holland. Tunnelavgiften var på 7,45 Euro, klart och betalt. GPS-röstens ”Ta andra avfarten i rondellen” har numera blivit en standardfras för oss. 

In på Pelie camping. Efter middagen såg vi på "Uppdrag granskning" som i samarbete med en isländsk journalist kunde avslöja maktmissbruket i Islands ledande skikt. Isländske presidenten och andra regeringstoppar har, trots att landet varit i kris flera år, stoppat undan pengar i skatteparadis. Islands regering tvingades avgå.

*Söndag 10 april. Li Xiu:s 33:e födelsedag - skicka grattismail till Dun Huang.

Medan Brage håller på att rigga upp bilen, ropar han på mig. Rätt var det var kom det bara en brun höna spatserande bakom vår bil, där han skulle dra elkabeln. Den verkade inte alls rädd och man kunde nästan ta på den.

Helt platt landskap här i Noordland, Holland.

Vi kör över en enormt lång bank med vatten på båda sidor, Zell-am-Zee. Vilken byggkonstruktion! Den påbörjades 1918 och var färdig 1932. Spikrak och över 3 mil lång. Idag är den cirka 40-45 meter bred. På mitten av banken finns en stor och ståtlig staty av byggmästaren som syns vida omkring. En bit därifrån en annan staty som man inte så lätt upptäcker, utformad i en mörk metall: det är en böjd arbetare som lyfter sten.

Intill sistnämnda staty finns ett litet café, där man visar en intressant svartvit film om hur arbetet gick till. 

Bygget varade i 13 års tid och måste ha varit enormt slitigt.Otroligt mycket arbete utfördes manuellt.12 män bar tex ett långt cementrör på sina axlar.Träskottkärror för att tippa sten i havet. Massor av muddermassor togs upp och man armerade med stora mattor av ihopbundna kvistar och grenar och sten. Hur många människor slet ut sig här? De stora stenarna; var kommer de ifrån i detta platta och stenfattiga land?

Man ska snart påbörja en renovering av hela banken. Trafiken är livllig här. Kallt och regnar. Fort in i bilen.

Strax kom vi in i en enda röra med vägar, broar, tunnlar åt alla håll i flera plan, trafik i flera filer uppe och nere och på sidorna, några filer avstängda och just vår fil, pga vägarbete. Hus byggda uppe på alla dessa broar och konstruktioner, glaskomplex och betong. Jag kan inte röra mig, inte ens tugga tuggummit, för jag har ont i magen. Tänker ”bara inget händer”. Mitt i allt kör vi fel, bland alla dessa avfarter. Men kom oss ganska snabbt upp på motorvägen igen. GPS-damen är visst oxå förskräckt för hon är alldeles tyst och det finns ingen bild på displayen. Vi följer bara strömmen och tittar rakt fram. Jag törs inte ens fota.

Plötsligt ser vi mycket påskliljor, kanaler och småhus. Så vackert! Därpå stora fält i alla de färger. Tulpaner och hyacinter. Keukenhof - tulpanernas högborg! Keuken betyder kök på holländska. Hof betyder ungefär slott.

Hur tar man sig lättast till Keukenhof? Kör med husbil! Och hur man tar sig lättast till Amsterdam? Med tåg! Efter kaffet hoppade vi in i bilen och åkte till Keukenhof. En kvinna på 1600-talet anlade denna park med importerade tulpanlökar från Kina. Lökarna blev så viktiga och betydelsefulla att de ett tag fungerade som betalningsmedel.

Det luktar hela tiden jul, av hyacinter som blommar överallt. En enorm park med massor av planteringar. Nästan bara blommande lökväxter. Jättestor trädgårdsanläggning även inomhus med alla de sorters tulpaner man kan tänka sig. Vi går sakta och bara njuter och tar bilder av allt det vackra.

Det handhas minst 7 miljoner tulpanlökar per säsong i parkens rabatter. Alla grävs upp och planteras igen av cirka 1.000 säsongsarbetare under ledning av 17 heltidsanställda trädgårdsmästare. Varje säsong har ett nytt tema och därför planteras alla lökar om.

Vi går till bilen och dessbättre så går det köra iväg från den sura backen utan att fastna. På hemvägen ser vi enorma platta fält i lila, rosa, rött, gult och vitt. Många fält har ännu inte startat sin blomning och växterna har ännu bara gröna foderblad.

Hönan var fortfarande kvar när vi kom tillbaka. Brage tog lite bröd och matade den efter att den hade stått framför bilen och druckit vatten vid vattentappet. Hon ville inte ha brödet men när han hämtade havregryn, kom hon fram och åt ur hans hand. Vi undrade vart hon tog vägen när det började bli mörkt.

*Måndag 11 april.

Idag tar vi tåget till Amsterdam C med byte i Haarlem.

Otroligt mycket cyklar. Överallt. Solig skön morgon. Sätter oss och tar en kaffelatte. Sophämtning pågår av en massa skräp från trottoarerna liksom man ser i London. Efter en stund kommer grönklädda personer och sopar rent efter allt spill. En liten maskin tvättar och borstar gatan ren.

Går över 4 kanaler. Enormt vad mycket cyklar och cyklister det finns här. Nästan värre än i Kina. Cykelställen på stationerna var i dubbla led och i två våningsplan. Cyklar fastlåsta mot alla stolpar, broar och räcken och även däremellan. Mysigt med alla kanalerna och alla små cafeér.

Hittar till slut HRC. Brage köper sin tröja. Jag köper en till prinsessan A. med texten. ”My first Hard Rock Cafe T-shirt.”

Vi strövar hit och dit och ser på folk, hus, kanaler, cyklar. Efter ett par timmars vandring sätter vi oss på en uteservering. Jag ville äta holländska ”bitterballen” (köttbullar med senap) med det serveras inte förrän kl 15 och nu är kl 14. Så jag tar en mexikansk wrap och Brage tar en hamburgare. Maten var jättegod. Vi kom förbi en marknad på en liten bakgata, Där hittade jag några speciella kakel som flygbolaget KLM gav sina resenärer på långflygningar i buissnes-class på 80-talet. Riktigt fina kakel. Köpte 8 st till G.

På en matvaruaffär inhandlades mjölk, ost, bröd. Från och med nu blev allt fel. Vi gick och gick och gick och gick. Helt galet. Hamnade på ett enormt stort industriområde. Vägen tog slut där. En massa små sopbilar kom körande från ett och samma ställe förbi oss. 

Jag var trött och less och har ont i vä knä. Båda blev vi stumma i benen. Vi bar på var sin tung matvarukasse. Svetten rann i sommarvärmen. Fick gå jättelång väg tillbaka. Tog mer än en timme. 

Vi kom oss äntligen på tåget, men gick av på fel station. Skulle till Haarlem men gick av vid Haarlem Zeuder.... istället. Känner inte igen oss, men ser IKEA. Vi skulle ha åkt en station till. På perrongen frågar jag en tjej om nästa tåg, för vi kan inte riktigt tyda kartan på väggen. Hon var mycket trevlig, jobbade faktiskt på IKEA som någon slags projektledare. Inväntar nästa tåg tillsammans med henne. Hon rekommenderade oss att besöka den lilla staden Hindeloopen. Framme i Haarlem med byte till Hillegoom och våran husbil.

Gick till receptionen och köpte WiFi-tid. De hade låst och en skylt visar att de bara är öppna mellan 10 – 12. Kunde bara köpa WiFi för 24 timmar och det kostade 5 E = 50 kronor! Hutlöst pris, men jag var bara tvungen att göra ett bankärende.Vi hann precis komma till husbilen vid 19-tiden, när det började regna och fortsatte regna hela kvällen och natten. 

*Tisdag 12 april.

Hittar inte en endaste bild jag hade lagt in på ”Bilder” innan Windows 10 installerades. Men hittar en sajt som man kan ladda ner för att söka efter förlorade bilder. Ska söka efter bilderna ikväll.

Går till receptionen och tar ut pengar och frågar även om hönorna. Får veta att det egentligen är tre hönor. Dom ägs av campingens ägare och släpps ut varje morgon. Det är en gammal och två yngre hönor. Nästan tama. Äter ut händerna om man bjudet dem på något gott.

Vår färd går idag till Hindeloopen. Mycket fågelliv på ängar och ute i markerna och mellan kanalerna i landskapet. Fågelskyddsområde? Tackor ligger på den höga gräsbanken och sover i solen med sina små söta lamm. 

Det blir smalare och krokigare väg. Vi åker genom byar med tegelbeklädda gator. Anländer till Hindeloopen efter ett par timmar. Går runt i hamnen, små hus, broar, kanaler. Allt är puttigt och smått här. Från början ser vi inga människor, inte en enda kotte. De små butikerna är öppna men inga affärsinnehavare syns till. Vi går in och tittar på några roliga tavlor. Mest hundvalpar, kalvar och grisar som ser ut att stå inne i en trälåda och är på väg ut därifrån. Tittar även in i en antikaffär men ingen där. Allt tomt och helt öppet. Fint och putsat överallt.

Går in i kyrkan. En svensk har gjort ett träsnideri som hänger över dörren. Han levde på 1700-talet. På kyrkogården låg det fullt med gravstenar alldeles intill varandra. Tre killar från ”kommunen” höll på att klippa gräset där på körrgårn. Ska nog ha varit svårt med alla dess liggande stenar i vägen. Sedan blåste dom ut allt gräset mellan stenarna och ut på gatan. Hela kyrktornet lutade förresten. (Liksom många hus inne i Amsterdam). Fast på min bild ligger kyrktornet.

Besökte Kaptenshuset som även det lutade. Byggt på 1600-talet och har ägts av en Kapten som gjort sig pengar och namn på sjöhandel med de skandinaviska länderna. Huset bebos nu av den kvinna som för 1 Euro/person visar oss runt i huset. Hon är konstnärinna och hyr huset som sitt boende. Huset är skyddat enligt lag. Renoverades med specialtillstånd på 70-talet. Det finns numera vatten och el indraget. Gamla kakelplattor (från 1600-t) sitter kvar både i köket nere och i rummet uppe. En vackert målad vägg dolde upp- och nergång till de olika planen. Kurbitsmålningen (kybitz) kommer från Sverige, säger hon, eftersom dessa människor hade mycket kontakt med Skandinavien förr i tiden via sjövägen. Det var en mycket trevlig kvinna som visade oss runt. Hon hade även skrivit en bok med sånger och lekar från sin mormors tid. På det lokala språket förmodar jag.

Hindeloopenborna lär bära en speciell folkdräkt här och talar en speciell dialekt. Detta är Friesland – och man talar i övrigt friesländska.

Kör ut och upp på A7, till staden Sneek. Ställplats finns där bakom ett stort hotell. Kl 16 är vi framme. Vi går in och äter en riktigt fin middag där. Mycket gott. Vi förundras bla över de kostiga bostadshusen vi sett med de enormt stora taken.

*Onsdag 13 april.

Vaknar av att en enveten fågel som visslar och pratar högt utanför fönstret. Det bor ett holländskt par här med sin papegoja Jacko. Han är en gråmed röd stjärt. Insmugglad illegalt från Afrika till Holland för 42 år sedan. En hanne som levt hela sitt liv med denna familj. Han får gå helt löst på marken och inomhus. 

Soligt och fint ute. Efter frukost ser vi en underbar film om utgrävningarna på Slussen i Stockholm där man hittat fornlämningar sedan 1300-talet. 

Vi gick ner till centrala delarna av staden Sneek. Brage hade läst om en speciell port över kanalen som vi försökte hitta. Kom ner i stan på en mysig gågata. Gick och strövade där. Satte oss på ett litet cafe i centrala delarna. Cafeet hette Under de Linden. Tog kaffe latte och en helt fantastikst underbar äppelkaka med riktiga äppelbitar i, som vi delade på.

Efter att ha suttit i solen och njutit så traskade vi vidare och letade efter bron. Hittade den, sedan vi först varit in på en klädaffär som även tillhandahöll kartor!! Det låg massor av kartor på en hylla som var gratis. Men man måste vara medlem i husvagnsklubben för att de skulle kunna delas ut. Expediten kollade i ett litet häfte om vi från Sverige räknades dit. Alldeles nära låg den gamla porten med sina tinnar och torn som var från 1500-talet.

Vi slank in på en affär av typen ”Lustgården”. Brage hade varit där förut och visste att det fanns dvärgkaniner där. Så vi gick och tittade på dem. En var så jättesöt. Den var randig i biege och brunt.

Dessutom fanns det en massa halvvuxna kycklingar i en bur. Inne i affären. En man i stora brunröda träskor, ja verkligen träskor helt igenom, var där för att hämta hem kycklingarna. Han pratade holländska och bara lite engelska. Men vi förstod att dom var för stora för att ha på affären. Jag frågade honom om det inte var svårt att ha dessa stora träskor på sig. Om han inte fick ont i benen? Han hade sitt barnbarn med sig som oxå hade sådana träskor på sig. Det låter ju på ett speciellt sätt när man går med dem. Han pratade och skrattade mycket och det gick bara förstå en bråkdel medan han plockade ner sina kycklingar i en papperskartong under deras pip och protester. Tog lådan inunder armen och gick, vinkande med ena handen i luften.

Stekte kycklinglåren som jag tidigare förberett. Det var ju lite knepigt efter att vi sett de små söta kycklingarna på affären.

Vad vore livet utan Solandergatans dataexpert nr 1? Herr A. Innan vi gick till stan hade jag mailat honom. Nu finns ett svar och jag arbetar helt efter hans anvisning och nu kom alla bilder fram. Hurra!!! Det var massor och jag ”stoppade” in bilderna i mappar och skrev datum, säkerhets-kopierade och förde över på en extern hårddisk.

*Torsdag 14 april.

Jag stannade hemma och redde ut alla bilder som jag hittade med hjälp av Mr A. Han skickade mail igår hur jag skulle göra för att hitta bilderna. Efter det så började jag med bloggen. Men det går trögt. Bilderna är ju så små och så många. Under tiden plockade Brage ner sin cykel och stack iväg ut på stan.

Vill man duscha, kan man gå in bakvägen på hotellet till receptionen och anmäla sig. Man får en kod till ett rum som är avsatt just för folk som oss. Det kostar 2,50 E/person. Jättefint att få komma in på detta rum och duscha.

Tänka sig att här har jag faktiskt inte tagit någon bild på duschen hahahaha, så det får duga med en blommande skogsbacke!

Såg ett program på TV och ”grankriget på Hönö”. Märklig historia, där man samlar in alla gamla julgranar och gömde dem. Men granarna stjäls oxå växelvis mellan olika grupperingar. Det uppstår slagsmål och ”krig”. En del granar göms i avloppsbrunnar och orsakar översvämning eller stopp i avloppsledningar. Stora problem för villaägare. Man gömmer granar inunder husgrunder, som plundras och granarna dras fram. Det gäller att ha störst granhög på våren när allt ska eldas upp. Både ung och gammal deltar i detta märkliga ”krig”. Det kostar kommunen stora pengar att rensa avlopp och för brandbekämpning.

*Fredagen 15 april.

Vi pratade med de holländska grannarna här på parkeringen intill.  Paret har varit i Alicante-trakten under vintern. Men har åkt hem till Holland pga att frun fått besvär med ett knä som sjukvården i Spanien inte kan göra något åt – försäkringsfråga, säger de. Här bakom hotellet har de bott i sin husbil i 8 veckor på den asfaltbelagda parkeringen. De har tidigare ägt ett hus alldeles i närheten. Nu har de bara husbilen och trivs att bo så här sedan 4 år tillbaka. De hade i går besök i går av en dotter och två barnbarn här på den asfalterade parkeringsplatsen. Paret är trevliga och berättar gärna om sig själva. Men inte skulle VI vilja bo bakom tex Konsum i Rosvik i en husbil flera månader, efter att vi sålt vårat hus, konstaterar vi både Brage och jag när vi åker vidare.

Det blir en långstyrning idag. Till Hamburg. Småregnar just när vi åker iväg

.

Det regnar alltså ordentligt. Trafiken tätnar. Många långtradare kör ner mot Holland. Just nu kommer de säkert från Rotterdam. Det är svårt att fota pga regnet. Jag sitter och planerar vad jag ska göra först av allt när vi kommer hem till Rosvik. Hemlängtan sätter in allt oftare. Nu passerar vi gränsen till Tyskland.

På GPS rapporteras om 3^:e olyckan på A1. Framför oss ligger en brun jätte”buss” med texten HORSES. Den är svenskregistrerad. För att ha något att göra och eftersom jag är trött, så börjar jag skriva upp alla landsregistreringar på de långtradare vi kör om : D, D, D,D,D, D,D,PL,D,D, PL,D. PL,DK,D,D,D,NL,H,E,D,D,PL,PL,CZ,D,NL,D,S,DK,D,D,D,RO,PLPL,LT,D,D,D,D,PL,D,S,D,FIN,D,D,?,?,?,LV,D,D, RUS,D,D,D,D,D. Totalt blev det 59 långtradare, tätt efter varandra i yttersta filen, i den kö som uppstod strax efter den svenska hästbilen. När man bara åker långa sträckor måste man hitta på något att göra och då blev detta en grej jag sysselsatte mig med en stund. Fånigt och meningslöst, javisst, men så är det ibland.

Kommer så småningom in i några små byar som heter Tötersen, Leversen, Siversen, Alvesen. Klockan fem, efter 5 ½ timmas styrning, kör vi in på campingen Hochwild Swartze Berge. Otroligt vackert vid infarten till en restaurang, som om det var ett vykort. Vi ska stanna här tre nätter.

På kvällen blir det återigen världsmästerskapet i snooker på tysk TV och tyngdlyftning. Mot slutet tyngdlyftning för damer. Puh, vilken tung kväll!

När jag känner efter har jag själv riktigt ont i armarna.

*Lördag 16 april.

30 minuters lång väntan på bussen intill Hamburg C i det kalla duggregnet. Byte till tåg mot Neugraben och stationen Landungsbrücken. En heldagsbiljett kostar 11,20 Euro och gäller på både bussar, tåg och vissa båtar.

Börjar med HRC eftersom det ligger alldeles i närheten. Den obligatoriska tröjan till Brage! På ett annat närbeläget café (återigen!) beställde vi en kaffelatte (låter det bekant?) och var sin criosant med inbakad choklad. Kaffelatten var den bästa och godaste jag druckit under hela detta året! Rejält tilltagen och i ett glas! Och som en kaffelatte ska vara! Medan Brage satt kvar en stund gick jag och köpte ett gulligt vykort till prinsessan A, skrev och skickade.

Vi gick och strosade och tittade på alla konstiga hus som byggts och kom rätt upp på Reeperbahn. Vände och gick neråt mot vattnet igen. Kom till en butik på hörnet av ett hus och gick bara in för kul. Har länge sökt en present åt tre herrar hemma i Pitetrakten. Hittade några fina muggar som kan passa bra till dessa herrar. Lite annorlunda utformning och i par med muggar till deras fruar. Dom tar vi.

Den till åren komna expediten blev eld och lågor när vi frågade om vägen till  "gamla stan". Hon tog fram en karta, ritade och berättade även om andra sevärdheter. Hon var verkligen entusiastisk. Jag dristade mig att säga att hon minsann skulle jobbat som guide eller på turistbyrå. Hon tackade generat och skrattade. Hon var verkligen trevlig.

Alldeles i närheten av hennes butik låg alltså den bevarade gamla staden. Det visade sig vara ett enda hus, ett parhus med "nr10" på porten. Det hade klarat sig i en brand på 1600-talet. Dessutom klarat att sönderbombas under andra värlsdskriget. Renoverades för några år sedan och är nu en liten restaurang och ett litet krypin för några hantverkare.

Gick in på ett Gasthaus för en god middag. Där fanns inte så mycket maträtter vi kunde välja bland. Tyvärr bestod mer än halva menyn av olika sorters drycker av alla de slag. Det blev att beställa en pizza som vi delade på. Och det visade sig att vi mådde bra på att dela den. Man kände sig inte så uppblåst som man ofta gör efter en pizza. Ett glas vatten att skölja ner pizzan med.

Nu gällde det att hitta en matvaruaffär. Brage frågade oss fram och fick veta att man kan handla vid Hauptbahnhof = Järnvägsstationen. Efter en lten stunds letande hittade vi en matbutik. Vi köpte ett kg nötfärs för 4,99E och ett kg kycklingklubbor för 3,50E. Totalt blev det (det vägde en aning mer än 1 kg i båda paketen) 8.78 Euro, alltså kring 85 kronor. Billigt Kondenserad mjölk såldes där och en massa, massa bönor, fröer, nötter, linser på en hel långt skepp. Prydligt upplagt. Massor med folk var där och handlade. 

Hemkommen till husbilen stektes kycklingköttet med en del goda kryddor och stoppades sedan in i frysskåpet. Av köttfärsen lagades köttfärssås, och pannbiffar för kommande middagar. Det blåste ordentligt under matlagningen, utanför bilen. Resultatet blev en vit bil med massor av rött stekflott på ena långsidan. Paprikapulver ger verkligen en vacker färg!

I servicebyggnaden fanns en fin Cylinda tvättmaskin som var ren och fin invändigt. Kostar bar 1E att tvätta men jag hann stoppa på 2E.Tvättiden blev 110 minuter, nästan 2 timmar. Vi drar en tvätt lina mellan bilens cykelställ och en stolpe som står inne i häcken här bakom bilen.

Satte mig vid datorn och började plocka ut text för marsbloggen. Brage sätter sig och ser tysk TV: snooker idag igen!

                                                                         Här kan man se "Snooker World Championship 2016" på https://www.bing.com/videos/searchq=Snooker+Championship+2016&view=detail&mid=022E24C2EAF25D1C6650022E24C2EAF25D1C6650&FORM=VIRE. Själva  finalen ser man vid cirka 2 timmar.

Han går bort till tvättstugan ett par gånger och kollar, men tvätten vill inte bli klar och han stoppade tyvärr på en Euro till. Nu upptäcker han att jag satte maskinen på 60 grader INTENSIV. När man läser texten så är det ju det samma som lång körning på 170 minuter! Ojojoj. Vilken tur han stoppade på en Euro till. Efter ytterligare en halvtimme går han dit igen. Men maskinen är fortfarande igång. Vi skrattar och säger att nu finns det nog inga kläder kvar i maskinen, allt är nog bara ludd, hahahahaha.

*Söndag 17 april.                                                                                                                                                                                                 Mycket vacker morgon. Sol, fågelkvitter, en grå liten harpalt skuttar förbi på gräset härutanför. Vi är nu helt utan internetkontakt med omvärlden sedan några dagar. Har bara Brages mobil att lita till. Ganska skönt. Idag ska vi bara vänta ut dagen och inte åka någonstans, inte besöka någon plats, inte handla. 

Hela kupén framtill är full av tvätt som hänger på tork. Ska bli härligt att komma hem och städa bilen. Igår lagade jag mat i halvmörkret utanför bilen. Nu på morgonen ser man hur det har stänkt upp på bilen. Den är alldeles fläckig av tomatsås och köttfärssås.  Idag har vi ju liksom en extra dag. Brage vill göra nånting säger han, han vill inte sitta här och mögla.Så vi knallar iväg till djurparken här intill. Ok jag vill inte egentligen,för det är ganska kallt ute. Det har varit ett par minusgrader i natt och nu är det kring 10 plus. (Vi frös sedan hela dan på djurparken).

Men det blev en postiv överraskning detta med djurparken. Först och främst är det ju så vackert när man går in genom entrén invid restaurangen, Otroligt vacket. Och sedan började det hela med en kille som pratade om miniuttrar. Han stod inne i hängnet hos uttrarna och pratade och matade dem samtidigt. Den ena hade han tränat att klättra upp på sitt ena ben och bli matad. Den andra uttern fick verkligen jobba på för födan. Hela tiden ner i vattnet och upp igen. Massor med barnfamiljer var där.

Parken visade upp vilda djur, inte bara från Europa. Det var små getter, hjortar, löst gående minibuksvin. Det var björn, älg, grävling. Sist var det förstås varg och en del ugglor och storkar. 

Men det som var den största behållningen var showen med de vilda örnarna och falkarna som man hade tränat. De flög precis över huvudet på den månghövdade publiken. Skickligt gjort. Och publikfriande.

Det blev allt kallare och ibland kom det några droppar och precis när vi stängde bildörren kom en liten skur. Det regnade större delen av natten.

*Måndag 18 april. 

 Allt är mycket fint, välordnat och rejält här. Nackdelen är avsaknad av WiFi. Anläggningen miljösorterar och förklarar VARFÖR på fina skyltar med roliga och gulliga djurbilder. 

Efter frukost lyssnat vi på gamla ABBA och skriver dagbok. Idag styr vi kosan mot Kiel via A7:an. Nu är det åter långtradarnas afton, eftersom det är måndag. I Tyskland är de förbjudna att köra lördagar och söndagar. Av den anledningen är det synd att vi inte åkte redan igår. Tillåten hastighet är 120 km/h, men på den 4-filiga vägen färdas många andra potentater som kanske är på väg till förlossningen???

Flera mil lång vägomläggningpå nästan hela sträckan till Kiel. Köer, köer, köer. Kostnaden måste nog röra sig om någon miljard för detta bygge, tror Brage. 

Vid lunchtid når vi Kiel. Anländer till en ställplats vid kanalen med fin utsikt över Kielkanalens inlopp.

Har smsat AoN och fått svar. Vi åker till dem på Hisingen i morgon förmiddag.. Har även smsat A-L och meddelat när vi kommer förbi Härnösand.

Nu knallade vi iväg i kallblåsten till affären som hette ”Famila”. Puh, vilken jätteaffär och vilket utbud av varor! Allt var fulladdat i butiken. Nu fattar man vad innehållet är i dessa enorma ormar av långtradare är, som flyter fram genom Europa. Det måste ju hela tiden fyllas på, på alla hyllor och vilka mängder sedan! Där ligger lilla "Gallerian" i Piteå i lä.

Vi handlade lite frukostyoghurt till i morgon på färjan. Till "middag" i dag lagade vi en sallad med bla fetaost, ruccola, majs, paprika  tomater, gurka, jordnötter, lite goda kryddor, dressing och överst några ägghalvor. Vi hade tur som kunde köpa det sista frasiga brödet i brödbutiken.

Med kikaren i hand turades vi om att titta på alla jättebåtar som passerade. Men först kom en vacker tremastare som hette Fritiof Nansen, Men annars var det ju bara lastfartyg som skulle ner genom Kielkanalen. Ett lastfartyg från Sundsvall och SCA. Stora containerfartyg passerar hela dygnet. Fartygens maskiner bullrar så att man hela tiden tycker att ljudet fortplantar sig genom backen och in i ens egen kropp. Obehagligt.

*Tisdagen 19 april.                                                                                                                                                                                 

Hemresedag till Sverige. Det är fortfarande blåsigt när vi vaknar. Det rister till i bilen. Hela natten ha det kommit och gått fartyg härutanför. Ibland några riktiga bjässar. Igår kväll var det en sådan som helt enkelt fick styras genom kanalen. En liten båt framtill som bogserade och en liten båt baktill som var fastkopplad med en lina och liksom styrde. Vissa containerfartyg är så stora så jag kan inte fota dem på en och samma bild.

Vi gör i ordning i husbilen inför avfärd. Strax före lunch lämnar vi ställplatsen. Hade kaffe i termosen och morgondagens frukost i cykelkorgen, Samt toagrejor, datorn och så passen, som vi behöver på båten. Nu blir det sista utlandskörningen ner till färjeläget. Trafiken leds om pga stort vägarbete genom stadsdelen, just där vi ska passera. Vi kom ner till Schwedenkai – det tog 30 minuter. Måste vänta i bilen till strax före 19 då vi fick borda färjan. Vi löste korsord, läste lite tidningar och åt strax före vi måste lämna husbilen. Jag hade även suttit och letat bilder till bloggen. Brage gick snabbt upp en sväng i stan. På ett varuhus hittade han en vippkontakt till en av våra flitigt använda kontakter. 

Vi såg massor av lastbilar som kom och for. Dom kopplade av sina släp som lämnades på kajen och åkte iväg med sina hytter. Sedan var det specialtruckar på kajen som dockade fast under släpen och sköt dem framför sig, upp på färjan. Så var det dags att köra på färjan.

Vi tog våra attiraljer, låste husbilen och letade oss fram till hytten uppe på plan 11. Det var långt dit och det var minsann inte lätta att hitta dit. När båten lämnade kaj gick vi upp och ut i blåsten på det enorma däcket och tog lite bilder på Kiel och sa "hej då Tyskland och hej då kontinenten"

Vi stod en sund i lä, men det var ändå för kallt. Tillbaka till hytten igen. Vi fick nu tillgång till Internet, men bara 1 timma i taget. Kollade mail och besvarade dem att nu är vi på väg till Göteborg.

Det var en sån obehaglig stol att sitta på, vid sängbordet. Det var liksom en rund, låg puff och så hade den tydligen två hjul så den vickade fram och tilbaka. Ytterst obehglig att sitta på. Man fick ont i ryggen.

*Onsdag 20 april. 

Vaknade ett par gånger i natt. Sängen här i hytten är ganska hård. Klockan 7 ringer mobilen och jag masar mig trött in i dushen. Frukosten dukas fram på det utdragsbara sängbordet av metall som vi igår trodde var en misslyckad skohylla. Vi äter fruktyoghurt med lite müsli, medhavda mackor och det halvljumma kaffet ur termosen. Skyndar oss ut och upp på bryggan för att fota inloppet till Göteborg. Vi ser Evert Taubes Vinga på långt håll, Eriksbergs varv och Älvsborgsbron som vi åker under. Vilken känsla - Göteborg! Och Göteborg ska ju uttalas på riktig göteborgska, men typiska rullande r!

Det blåser så kallt att det gör ont i öronen. Vi går ner till hytten. Allt har vi packat ihop före vi gick upp på däck. Men nu blir det plötsligt ont om tid när färjan höll på att lägga till. Fort ut ur hytten och tog trapporna ner. Men denna 11^:e våning som vi sovit på, ligger knasigt till. Vi gick fel forstås, läste inte riktigt ordentligt på skyltarna och hamnade totalt fel. Bland en massa stora lastbilar. Jag var jätteskraj. Brage gick före och försvann utom synhåll.Jag var jätterädd att komma i käm mellan några bilar eftersom vi måste kryssa mellan dem. En del bilar hade redan startas och stod med motorerna igång. Några lastbilar stod helt på snedden. En var supernära en vägg med ena hörnet av framhytten. Där skulle vi passera. Med en kasse i vardera handen blev det ett hinder för mig och en stor rädsla att tränga mig igenom där. Som tur var kom en kille som kunde engelska och jobbade som någon slags däckspersonal där. Han visade oss på rätt ställe till grön avdelning och det var en ganska bra bit dit samt 2 våningar ner.

Snabbt in i husbilen. Allt fick stå kvar på golvet tills vidare. Vi körde av båten. I Sverige!!!. Tänk att vi är i Sverige, efter nästan 7 månader!  Brage ringer försäkringsnbolaget för bilförsäkringen; att vi nu är på hemmaplan. Och så ringde han till ett byggföretag i Luleå eftersom han fått ett konsigt medddelande. En räkning på en renovering av badrummet som ska ha skett hos oss nu under vintern. Det rör sig om ganska mycket pengar. Efter en del samtal hit och dit fick han till slut veta att förtaget skickat räkningen till fel Flarkenvägen. En gata med samma namn finns i Rutvik också. De bad om ursäkt.

Vi kör vi iväg till familjen K. De är alltså hos sin yngsta dotter och måg som köpt ett gammalt hus och håller på att renovera det. Nu är N och A där och hjälper till och sköter även lilla barnbarnet, 6 månader gammal.

De har redan gjort väldigt mycket på alla tre planen och även i trädgården. Huset är byggt 1936 och de hade många bra ideer med huset. En punchveranda, bevara alla vackra golv och fina trädörrar. Smårutor uppe på fönstren och punchverandans fönster. Skaffa gammeldags elkontakter och handtag, pärlspont, gammeldags skafferi, gamla lampor. Förra ägaren hade lämnat en hel del gamla grejor som nu ska återanvändas tex dörrkläppen, kryddställsuppsättning av porslin märkta med Mjöl, Havregryn, Peppar, Salt, Socker osv,

I trädgården fanns det flera olika äppelträd. Här kommer det att bli fint. 

I NoA:s husbil blev vi bjudna på rågbröd med Matjesillsallad och rom. Mums. Sedan blev det spagetti med köttfärssås och sist kaffe med en chokladkaka till. Måste nu åka vidare. Önskade det unga paret lycka till med sitt hus. 

Vi tackade och sa hej och N sa i förbifarten att vi gärna fick stå på deras uppfart. Brage hade ännu inte bestämt sig vart vi skulle stå över natten. Eftermiddagen och kvällen var vacker så vi fortsatte att köra. Så här skrev jag i anteckningsblocket:

15.15 Körde vi vidare från Göteborg. Soligt.Vårbruket är igång och vi ser nyodlade gröna åkrar. Kommer nära Grästorp, upp mot Lidköping, Såtenäs.

Vid18-tiden tar vi kafferast och sträcker på benen. Fint väder. Hela landskapet är vackert och platt. Vi är på Skara slätten, Götene, Mariestad. Ringt E och K som säger att det snöat hemma i morse och var 4 grader plus. Ringer N o A ett antal gånger för nu anar vi var vi kanske kan stå i natt. Skylt mot Hallsberg. Mindre grönt ju längre upp mot norr vi kommer. Halv nio på kvällen anländer vi till Örebro. Försöker ringa NoA igen. Vilken tur vi har. En tant kommer ut ur grannhuset. Jag går snabbt ut och presenterar mig och hon vet genast vilka vi är. För NoA har ringt och pratat med henne för ett par timmar sedan. Hon sköter om deras hus. Så hon hjälper oss in i garaget där vi får koppla ström och står därefter under natten på uppfarten. Tanten är jättesöt och vi önskat henne god natt.

Till slut får vi kontakt med NoA och det går mycket bra att vi står på deras uppfart. Jag är nu så trött att jag ser dubbelt.

*Torsdag 21 april. 

Vaknade strax före 7.Tänkte på gårdagen. Och att vi redan hunnit till Örebro. Fantastskt att vi har så fina vänner där. Solen skiner och fåglarna kvittrar. 10 grader varmt ute. Fullt med söta små blå scilla i deras trädgård.

Brage vaknar och kommer upp och tar sig en snus. Han säger att han inte haft myrkryp i benen på hela tiden vi varit utomlands. Men i natt vaknade han av det. "Kan det vara nordpolens dragningskraft, den friska höga luften, eller att jag legat med huvudet en aning neråt?" (vi står på uppfarten och bilen lutar en aning bakåt). Han ska fundera på saken. 

Den lilla damen/grannen kommer ut och vi pratar med henne. Hon säger att vi får gå in och ta vatten, men vi väntar med det. 

N ringer och vi tackar för den trevliga dan igår och vi pratar en stund. Fyller sedan vatten ur Ns garage. 

Långkörning i dag, troligen kring 45 mil.

RInger G på Viber just när vi är vid kommungränsen Skinnskatteberg. Vi skrattar när vi kommer ihåg en liten flicka på  mitten av 80-talet som vi kallade Skratt-Sandra. Han var från Skinnskatteberg. Var finns hon idag? Vi är nu på länets högst belägna väg, enligt en skylt. 

Det blev mycket felkörningar pga vägarbeten och GPS var ej uppdaterad för detta. Efter ett par timmar stannar vi i Horndal och ska in och fika på Cafe´Hörnan som vi fikade på på nervägen i höstas. Men där är stängt och nerdarget, trots att skylten säger något annat. Cafeet som ligger i det gula huset utmärkt ”Färghandeln”. På skylten står det Öppet onsdag- söndag 10-18, men det är ju torsdag idag och klockan är 11.30.

Brage ställer om GPS och vi kör mot Ockelbo, för att tjäna in lite tid och vägsträcka. Vill inte hamna nere i Gävle.Vi är fortfarande kaffesugna.

Kommer till en 4-vägskorsning vid ”Hackebacke”. Vi skymtar en större bensinmack och rastplats med matställe på andra sidan korsningen. Man måste bara köra över bron som korsar E4an inunder. Kaffet hägrar på andra sidan korsningen. Men här blev det helt galet. Istället för att köra rakt över svängde Brage av för tidgt i den stora korsningen och hamnar i södergående körfält ner mot Gävle. Brage blir arg på sig själv. Mycket arg. Vi skulle ju tjäna in tid och vägsträcka. Hela vägen är det 2+1 körfält och mitträcke precis hela tiden. ingen möjlighet att köra av denna väg. Måste köra 2,5 mil ner till Gävle.Och sedan tillbaka igen. Brage kan inte smälta detta.

Vi hinner nästan ända fram till Gävle, när vi blir invinkade av polis. Det blir alkotest och vägning av vår husbil.Två unga och trevliga poliser. Tar ett bra tag med vägningen och det visar sig att vi har 180 kg för mycket last! Vad? Vi som inte ens har vin eller öl eller annat! Vad har vi som väger så mycket? 

Vår bil får ha en last på 395 kg och har nu 180 extra kilo. Polisera frågar om det finns nånting vi kan pocka ur bilen.Ja bara det lilla gråvatten vi har sedan i går kväll och så vattnet i tanken som vi genast öppnar kran och släpper ut- inte många droppar där inte. Jag tar ut våra 4 vattenflaskor och tömmer i diket, men allt detta är ju marginellt. Vad ska vi mer plocka ut? Vi kan inte se nånting annat. Poiserna är mycket trevliga och de får veta att vi varit i Spanien. De blev intresserade av resan. Frågade vart vi var på väg. Hur hade vi hamnat här? De log en aning och vi såg att de tyckte synd om oss.

Vi själva kan inte fatta att vi har 45% överlast. Av vad? En cykel mindre - för den sålde vi ju redan i Spanien. Inget vatten. Endast lite diesel i tanken- vi skulle ju tanka i samband med kafferasten. Killarna stod en bra stund och pratade med oss och de fick alltså veta att detta var en total felkörning och att vi var ute efter att dricka kaffe. Vi hade kört så långt ute i Europa och blivit varnade för att detta ofta hände i Frankrike. Men nu har det hänt bara 70 mil hemifrån. Den ene skrattade till och  vi såg på dom att dom tyckte synd om oss.

Summan av kardemumman: Vi får 4.000:- i böter att betalas inom 1 månad. Samt ett annat papper på att vi får fortsätta köra hem så här men lugnt och försiktigt. Och lasta av övervikten på ”närmaste lämpliga ställe”. Så fick vi åka vidare. Det hela tog nästan 1 timma. Plus den tid vi förlorade först på nerfärden mot Gävle, sedan tillbakavägen upp till "Hackebacke".

Vi stannade till där i "Hackebacke", gick in och köpte kaffe och var sin räkmacka. Mackorna var väldigt fina och färska. Men Brage sa att räkmackan smakade ingenting.

Vi köpte Aftonbladet och så åkte vi vidare. Har smsat A-L att vi satt fast hos polisen och fått böter på 4.000:-. Så vi skulle bli försenade. Hos A-L och L väntar middag. A-L svarade att det blir fisk och vin, "så vi får lugna ner nervarna". Passerar över Ljusnan och i Harmånger faller det snöblandat regn.Det blir alldeles vitt på backen. 

Har ett tag sett snö på några gärden och här och där snöhögar i skymda skogsansamligar på norrsidan. Klockan 17 passerar vi över Nya Sundsvallsbron.Vi stannar på parkeingsficka lägs E4:an och sträcker på benen.I vägkanten ligger det vit snö kvar och närmare Härnösand ligger ett blågrått tunnt lager snö kvar på sjöarna och vattendragen.

Vi 18-tiden anläder vi till A-L och L. Det blir ett kärt återseende efter 6 1/2 månad. Snö den morgon vi åkte iväg och snö idag när vi kommer tillbaka. Middag med jättegod lax och potatisbakelser. Vitt vin.Kaffe, glass och likör. Vi pratade och pratade och pratade. Och skrattade så vi fick ont i magen. Det blev verklligen en rolig grej detta med att vi skulle köpa kaffe men hamnade nere i Gävle och åkte för övervikt. Ojojoj vad vi skrattade!

*Fredag 22 april.

Tvärvaknade kl 7. Steg genast upp klädde mig. Brage vaknade - gjorde samma. Strax för 8 gick vi in. Hade sett L hämta tidningen. Frukost och lite mer samtal på gårdagens tema. Vi fyllde en plastflaska med vatten, så att vi har till Kaffe!!! Tackade och sa hej då. Och på återseende. Det börjar snöa. Ut ur Härnösand och norröver. Få se om vi kör hela vägen hem idag. Det är långt men vi vill oxå komma hem.

Stora snödrivor ligger kvar i skogen. Klockan är strax 11 och vi är snart i Ö-vik. Snöandet upphört för en stund sedan och det är torrt och fint på E4:an. Vägen är ganska sönderkörd och avnött på sina ställen. Det spricker upp på himlen och man måste ta på sig solglasögon.

I en nerförsbacke med hastigheten 80 km/h står två poliser och hastighetsmäter med kamnera. Ojojoj fattas bara det oxå säger Brage. Att jag åker dit för fortkörning och med överlasten!! Ohj oj oj. Hjärtat far upp i halsgropen. Men vi blev inte stoppade. Vi tog var sitt tuggummi för att lugna nerverna.

I Umeå stannar vi på på IKEAparkeringen men går inte in på själva IKEA bara på affärskomplexet som ligger som en ring vid sidan av. Köper lite mjölk och A-fil (oj vad det ska bli gott med A-fil!) och en ostbit.

I Skellefteå stannar vi på Biltema och sluter därmed ringen. Vi tar alltså en kopp kaffe och en kanelbulle av den godare sorten. Tar bilder på precis samma ställe som vi gjorde när vi reste iväg för snart 7 månader sedan. 

Ringer G och E.

Passerar Piteå och det är alldeles mörkblått på himlen. Det blir några spännande bilder just när vi passerar Assi.

Efter en resa på 1140 mil körde vi nu in på lilla Flarkenvägen där vi inte vistats på 6 månader och 17 dagar. Vår vän A ringer från Finland, precis när Brage stannade bilen vid vägkanten och skulle släppa ut det lilla gråvatten vi hade kvar.

Efter maten förflyter kvällen "stilla och lugnt" med att plocka in tvätt och disk från bilen, gå igenom dagstidningar och post - vilken enorm mängd! Ändå hade vi avbeställt mycket innan vi åkte.

Åkte upp till M och Ch. Lilla A drog med mig upp på vinden på sitt rum där vi skulle dansa till plingmusik som hon hade hur mycket som helst av på ett litet mekaniskt maskineri på sängen. Jag blev helt svettig för hon hade verkligen fart och fläng. Och det var ju så att dörren skulle vara stängd. Det var redan varmt på det lilla rummet. Sedan skulle vi ”bada och simma” på handdukar utlagda på golvet. Hon pratade hela tiden och upprepade väldigt ofta:”Vi leker mamma, pappa, barn. Du är storasyster och så är jag mamma”. 
 

Väl hemma igen badade vi bastu - det var verklgen skönt. Gick genast och lade oss i våra egna sängar hemma. En härlig känsla men lite halvt overklig. Är vi verkligen hemma? Är det här vi har bott tidigare? Är detta vårt hem? 

Ska vi göra en ny Spanienresa kommande vinter? I dagsläget vet vi inget. Vi måste smälta allt det vi upplevt. Och sommaren här hemma är bara till för att njuta av. Den som lever får se.

Epilog.

Äntligen har jag rott detta projekt i land. Har varit hemma i Rosvik i 2 veckor nu. Det har varit mycket att göra sedan vi kom tillbaka, både här hemma i huset och med husbilen och så bekanta som kommit och hälsat på. Men nu har jag kommit fram till målet, att skriva klart denna blogg.

Vad har har jag lärt mig av att skriva bloggen? Jo att det tar enormt mycket tid. Det inte är lätt att skriva blogg, för det finns mycket tekniska problem som hela tiden dyker upp, särskilt när man är på resande fot och inte själv är något tekniskt geni. Men det har varit roligt när jag fått kommentarer från vänner och bekanta i gästboken.

Det som var bra med bloggen var att jag hade en uppgift, något att göra under hela resan, även om det var svårt många gånger att få tillgång till nätet. Önskvärt vore att man kunde skriva "offline" för att kunna publicera när nätet blir tillgängligt.

Slutsats: Att skriva en blogg, är jag tveksam till att göra någon fler gång. Fast ......  man kan ju alltid ändra sig..........

Med önskan om en trevlig sommar till er alla! Brage och Anita.